Kärnvapnen kan användas

"Räknar den finländska utrikespolitiska ledningen med möjligheten av att Natokärnvapen införs i Finland?"
   Frågan ställdes i HBL 17.1 av Mikael Böök, men han har tillsvidare inte fått något svar av den utrikespolitiska ledningen. Ingen har heller kommenterat den besvärliga frågan om vårt värdlandsavtal med Nato. Alltså frågan om avtalet innebär att kärnvapen kan föras in i vårt land. Mikael Böök påpekar helt riktigt att den alliansfrihet som Sveriges och Finlands statsministrar dessbättre önskar, dock inte är mycket värd om avtalet medför en sådan risk.
   Jag upplever över huvud taget ett egendomligt ointresse för att diskutera den ohyggliga mängd förintelsevapen som finns i världen (fördelade på nio kärnvapenmakter, av vilka Ryssland och USA är de överlägset största.) Faran för att dessa vapen skulle komma till användning, avsiktligt eller av misstag, har på intet sätt minskat för att man slutat tala och skriva om dem, slutat samfällt och enträget kräva deras nedmontering. Jag råkade nyligen höra en psykolog uttala sig om rädslor i radio Vega; rädslor finns av olika slag och "till exempel mina föräldrar var rädda för atombomben", förklarade han – som om den rädslan vore på något vis föråldrad.
   Men rädslan måste aktivera till ställningstaganden, inte förlama och inte förnekas.
   Då många människor dessbättre är starkt engagerade i miljöfrågor är det skäl att minnas att urangrävning, vapentillverkning och krigföring (även med konventionella vapen) dels är de mest miljöförstörande av alla våra säregna mänskliga aktiviteter, dels slukar penningresurser som i miljö- och fredsarbete kunde förhindra både krig och flyktingströmmar.
Kristin Olsoni
Helsingfors