Fatalt högmod att museet bär sig

Jag är knappast den enda person som förförts av bilden av de svallande formerna kring "Fyrtornet Guggenheim". Även vädervalet kändes ovant ärligt tills jag försökte visualisera byggnaden en strålande högsommardag och omedelbart insåg hur illa kontrasten tedde sig. De enorma glastaken skapar ett intryck av lätthet, ljus med böljande takkantsformer, tyvärr helt osynliga från gatuplan och "fyren" sedd från motsatt håll blir en dubbelt så hög svart mastodont då den inte döljs av resten av byggnaden. De enorma inramade veckade glastaken är som skapta för att fånga största möjliga snömängd. Det är ingen tillfällighet att byggnaden presenteras sedd från en takterrass på tionde våningen en grådaskig vinterdag med plusgrader, tvärtom, valet är genialt ur marknadsföringssynvinkel.
   En bild kan ljuga mer än tusen ord. Ingen kommer att njuta av byggnaden ur denna synvinkel vintertid i dis. Terrassen är öppen endast sommartid och då ter sig den vintersvarta byggnaden kall och spretig. Vi vanliga dödliga ser endast svarta lådor från gatuplan, förutom om man på en sommardag spatserar från Olympiaterminalen och ser endast det svarta babelstornet.
   Rätt "Guggenheim" på rätt ställe är mig inget emot. Guggenheim som turistmagnet i Helsingfors vore tvunget att slå Bilbao och femte avenyn i New York arkitektoniskt med hästlängder. Även om skattepengar för ett dylikt fanns (det gör det icke), är det fatalt högmod att föreställa sig att ett koncept som inte burit sig i Berlin eller Venedig skulle bära sig ekonomiskt i Helsingfors. Det är inte pessimism, det är realism.
   I detta sammanhang är det av väsentlig betydelse att inte glömma hur starkt namnet Guggenheims renommé internationellt vilar på arkitekten Frank Lloyd Wrights geni! Konstsamlingen är i detta hänseende en del av "brandet" Guggenheim, Frank Gehry inte att förglömma. En enorm konstkatedral som täcker Tjärholmen, speglar sig i vattnet och mäter sig med Sydney-operan, motsvarar brandets grundvärde ur arkitektonisk synvinkel. Men lika viktigt är det att byggnaden inte placeras i en avlägsen småstad som Helsingfors. Finländarna gjorde nästan 700 000 resor till Spanien i fjol, hur många av dem besökte Guggenheimmuseet i Bilbao?
   I artikeln (HBL 21.1) nämns markkostnaderna inte. Takkonstruktionen kan ifrågasättas ur flera synvinklar med beaktande av Helsingfors ibland speciella väderfenomen. Det mest iögonfallande är att konstsamlingarna som skall dra in kunder inte nämns över huvud taget. Guggenheims egna samlingar drar inte in kunder i 20 år.
   De som besökt museet på femte avenyn i New York har möjligtvis lagt märke till avsaknaden av trängsel, förutom då museet är stängt för elitens privata tillställningar. Då kan det vara packat, men endast per inbjudan.
   Det skulle inte förvåna mig om Guggenheim vill ha sina första 27 miljoner euro innan museet öppnat sina dörrar och helt oberoende av storleken av ekonomiska förluster. Enligt Tommy Pohjola (HBL 21.1.) eller bankiren Ari Lahti har Guggenheim redan funnit "placerare som lovat" 18 miljoner euro, det täcker drygt 13 av de 20 första årliga ersättningarna Guggenheimstiftelsen uppenbarligen vill ha i förhand? Timo Lappi, verksamhetsledare vid hotell- och restaurangbranschen anser att fyra dagars stirrande på Sibeliusmonumentet inte duger! Helsingfors har ett säreget, arkitektoniskt rikt och konstnärligt arv värt att marknadsföra. Ett misslyckat Guggenheimprojekt botar inte det finländska mindervärdeskomplexet.


Tony Granholm
Helsingfors