Bästa ledarskapet stark styrning med långsiktig målsättning

Ledarskap Peter Rehnström uttrycker sin tacksamhet över att HBL (17.1) tagit upp frågan om ledarskap och sålunda skapat en plattform för en diskussion om ämnet. Glädjande är att frågan om ledarskap följaktligen kan få en bredare behandling än tidigare. Mina egna iakttagelser baserar sig på chefsroller under flera tiotals år i slutet av 1900-talet och sedermera cirka 20 styrelseuppdrag.

Den första slutsatsen jag gärna drar är att ledarskapet i en organisation bör utgå från toppen.

Om ett bolags styrelse inte intresserar sig för organisationsklimatet i bolaget får olika ledarskapsstilar spela fritt, på gott och ont. Aktiebolagslagens paragraf om styrelsens ansvar nämner ingenting om organisationsklimat eller ledarskap. Frågar man aktieägarna vill de gärna se att bolaget skall ha en så blomstrande framtid som möjligt. Oberoende om vinsten plöjs ner i konkurrensbefordrande investeringar eller i välanpassade vinstutdelningar. Utan ett fungerande klimat i bolaget kan resultatet av verksamheten kanske inte motsvara ägarnas förväntningar. Knappast heller personalens.

Förenklat kunde man säga att ett gott företagsklimat kryddat med gott ledarskap gagnar alla berörda parter, ägarna, ledningen, personalen och icke minst också kunderna. Varför kunderna? Ju längre relation bolaget önskar skapa med sina lönsamma kunder desto närmare upplever kunden organisationsklimatet hos leverantören av varan eller tjänsten. Ett gott organisationsklimat kännetecknas av entusiastiska människor i kundledet och stärker kundens förtroende för bolagets leveransförmåga på längre sikt.

Öppen och lättillgänglig information är grunden till ett positivt organisationsklimat. En modern bolagsstyrelse bör kunna leverera klara besked när det gäller bolagets framtida målsättning, riktning och tidsram. Förutsättningen är ju dock att styrelsen inser sin roll som styrande, icke endast som betraktare av backspegeln.

I rollen som vd för ett brittiskt bolag i finansbranschen införde jag två praxis. En var att samla hela den Londonbaserade personalen till ett informationsmöte dagen efter styrelsens möte. Vid detta tillfälle redogjordes för vad styrelsen beslutat och hur dess beslut skulle komma att påverka personalen. Självklart att styrelsens beslut normalt baserade sig på ingående information från såväl den egna personalen som marknaden. Ingenting unikt i sig men med tonvikt på vad som kunde göras bättre i framtiden.

Den andra var att samtliga anställda i någon mån knöts till betydande kundrelationer oberoende av vilken stödroll de egentligen hade. Detta ledde till att alla hade personliga intressen att följa med vissa centrala kunder och bidra med nyttig information till de direkt kundansvariga inför viktiga beslut.

Enligt ett vedertaget talesätt är kunden dock människans bästa vän.

Människan är ett vanedjur och beter sig förunderligt lika i helt olika situationer. Rör man sig med bil i Helsingforstrafiken störs man ofta av hur sent bilister använder blinken för att informera andra trafikanter om filbyte eller svängar vid gathörn med mera. Tidig information om avsikterna kunde tjäna den bakomvarande (underordnade!) bilistens förväntningar och agerande. Samma praxis tycks vara allmänt utbredd i många finländska bolag.

I stället för att i god tid informera om målsättningar och planerade åtgärder leder man genom korta och ofta osammanhängande order för att klara stundens prestationskrav. Den utförande personalen tar emot lösryckta och spontana order i stället för att ha getts tillfälle att planera och ställa in sig på mer omfattande och tidsanpassade utföranden av större och därmed också mer meningsfulla arbetshelheter. Detta leder också till klarare definierbara belöningssystem.

Ett gott ledarskap innebär stark, motiverande och klargörande styrning. Vissa kommentatorer har eftersträvat någonting i stil med ”polsk riksdag” där klar beslutspraxis saknas och antingen alla eller ingen styr verksamheten.

Min övertygelse är att stark styrning med så långsiktig målsättning som möjligt och klar överenskommelse om hur varje anställd bäst kunde bidra till bolagets framtida välstånd är det bästa ledarskapet.

Tom Palmberg

Helsingfors