Den fria rörligheten är hotad

Norden Norden blev en föregångarregion då länderna inom det nordiska samarbetet på 1950-talet införde fri rörlighet för sina medborgare.

I snart 60 år har nordiska medborgare inte behövt uppvisa pass vid de interna gränserna. Detta har underlättat vardagen för de tusentals vanliga människor, studerande, arbetstagare, familjer och affärsmän vars vardag rör sig över gränserna, och överlag befrämjat rörligheten, arbetsmarknaden, turismen och kännedomen om det nordiska i regionen. Den nordiska framgångshistorien om öppna gränser kom sedermera även att inspirera Schengensamarbetet i Europa.

Schengensamarbetet, som är ämnat undanröja de inre gränserna bland sina medlemsstater, bygger samtidigt på ett fungerande samarbete i fråga om de yttre gränserna. Detta upplevs i dag ha hanterats på ett bristfälligt sätt, och har i stället i många fall använts för att undergräva det politiska stödet för Schengensamarbetet. Det är synd att våra europeiska politiska ledare inte tydligare agerat tillsammans för att trygga hållbara lösningar i kriser som den Europa står inför.

Detsamma kan sägas om det nordiska samarbetet. Vi står inför svåra utmaningar, som bottnar i brist på politisk vilja att samarbeta om de interna gränserna i Norden. Detta har inte minst blivit påtagligt för de människor som bor och arbetar i Öresundsregionen. De gränskontroller den svenska regeringen infört i januari 2016 påverkar både asylsökande och de hundratusentals skandinaver som varje vecka rör sig över den dansk-svenska gränsen. Fastän det på hösten stod klart att tusentals asylsökande tagit vägen genom Danmark för att nå Sverige medgav den danska integrationsministern att hon inte diskuterat frågan med sin svenska kollega. Bristfällig kommunikation i ärendet har även i olika mån anats mellan de nordiska länderna överlag.

Regeringarna må vara av olika politisk färg och med olika syn på flyktingpolitik, men för att klara utmaningar inom det nordiska samarbetet behövs konstruktiv framförhållning, förståelse och diskussion om lösningar. Det är inte hållbart att våra regeringar låtsas som det regnar.

Den regionala dynamiken, arbetsmarknaden – och vanliga människors vardag – har mellan våra länder byggts upp på premissen av ett fungerande och gränslöst nordiskt samarbete. Detta är ett fundament för det arbete de nordiska länderna byggt upp under decenniernas gång. Ett fundament, som bygger på nordisk solidaritet, fri rörlighet och en pragmatisk diskussion om lösningar – men som nu hotas av politiska egenintressen, gränskontroller och en oroväckande tystnad de nordiska regeringarna emellan.

Nordiskt samarbete blir irrelevant om det inte tas på allvar på daglig basis, utan endast får plats på den politiska dagordningen i festtal och under Nordiska rådets sessioner. De nordiska ministrarna borde sammanträda till ett toppmöte för att finna gemensamma lösningar i frågan om de externa och interna gränserna i Norden.

Värt att överväga är också om vi gemensamt borde diskutera villkoren för asyl, för att undvika en kapplöpning mot att motta minsta möjliga antal asylsökande och i stället kunna erbjuda människor berättigade till skydd likvärdiga och humana villkor, i enlighet med våra nordiska värderingar och vårt internationella ansvar.

Vi bör värna om den fria rörligheten i Norden och fundamenten för det nordiska samarbetet. Gemenskap kan inte bara byggas för soliga dagar, utan behövs också inför gemensamma utmaningar. För det behövs den nordiska föregångarandan igen. 

Anna Abrahamsson

President, Ungdomens nordiska råd (UNR)

Erik Carter

President, Nordiska centerungdomensförbund (NCF)

Iris Dager

Ordförande, Föreningarna Nordens ungdomsförbund (FNUF)