Finland behöver ett invandrarråd

Flyktingar I HBL (21.5) försökte jag genom en historisk tillbakablick på inledningen till de stora folkvandringarna i Sydeuropa cirka 370–500 väcka insikt över de faror som dagens okontrollerade migration från Mellanöstern och Nordafrika till Europa utgör.
Nu står vi med 1,1 miljoner invandrare i Tyskland och 31 000 i Finland. Myndigheternas, politikernas och mediernas okunskap om de muslimska immigranternas religiösa och kulturella verklighet har resulterat i en situation där blåögd idealism om ett mångkulturellt samhälle konfronteras med kulturskillnadernas verklighet. Händelserna i Köln och Helsingfors under nyårsnatten bekräftar detta. De unga männens trakasserier var organiserade. Tusen etniska män samlas inte från hela Finland på nyårsnatten i stationstunneln av en ingivelse.
Professor Jussi Aro ger i sin bok ”Arabialainen kulttuuri” (Otava 1967) en bild av den muslimska världen från tiden före Mohammed till i dag. Den kultur vi möter består dels av beduinkulturens sedvänjor före Mohammed, dels av ”islam”, det vill säga ett liv i ”underkastelse” för Allahs vilja såsom den framträder i Koranen och Mohammeds liv (sunna). De unga männen i Köln utförde beduinernas traditionella ”rövartåg” (ghazw = razzia), där blodsutgjutelse undveks och mod och förslagenhet premierades.
För förhållandet till grannstammen gällde förr: ”Den som inte med vapen försvarar sitt vattenhål, han får det förstört, och den som inte utövar våld, han får själv erfara våld”. Dessa principer syns i terrororganisationen IS handlande. Muhammed försökte ena stammarna och stävja våldet genom Koranen, som betonar gudfruktighet, fridsam samlevnad med andra trossamfund och barmhärtighet emot nödlidande. Tyvärr har i dagens ”islamism” beduinen tagit över och ordets egentliga betydelse ”underkastelse” har förvrängts till att ”underkasta” alla ”IS-kalifatet”.
Flertalet av de unga män som tagit sig till Europa genom svåra strapatser kom för att söka ett drägligt liv. De är beredda att arbeta hårt för detta mål. Men Europa ger dem inte möjlighet att skaffa sig arbete, utbildning, bostad och familj. Vi förvägrar dem också deras verkliga kultur, där religionen och familjen är hörnstenen.
Aro säger att religion och kultur är oskiljbara för muslimerna, då däremot väst vill skilja dem åt. Moskéer, koranskolor, bönestunder, sharia-lagarna, fastan, maten, kläderna och månggiftet vill vi inte vidkännas. Vad blir kvar? Att ta seden dit man kommer? Öl och vodka har redan anammats och kvinnofreden är hotad.
Europa med Finland har ett svårt läge. EU:s oförmåga till eniga lösningar är uppenbar. Tiden går och frustreringen i flyktingförläggningarna växer. Tecknen på ett begynnande koordinerat motstånd mot isoleringen syns. Tar det sig våldsamma uttryck är samhället lamslaget. Statliga medel finns inte för en verklig integreringsprocess. Frivilliga insatser räcker inte. För att trygga samhällsfreden borde en ”invandrarskatt” omedelbart indrivas i hela EU och medlen användas till att göra livet meningsfyllt för de redan ankomna. Detta oavsett landets egna arbets- och bostadslösas behov.
Därutöver behövs det en strategi. Finland har Martti Ahtisaari, Elisabet Rehn, Eva Biaudet samt muslimska ledare som är experter på krishantering, mänskliga rättigheter och mångkulturell samlevnad. Bilda ett ”invandrarråd” som konkret ger riktlinjer för hur Finland skall ge de hit komna en framtid i vårt kalla land.
Peter Elg
Filosofie licentiat, Vanda