Foto: Lehtikuva/Vesa Moilanen

Insändare: Också européer kan vara svin

Om det vore möjligt att skriva en sammanhängande berättelse om flyktingkrisen i Europa skulle nyårsnattens sorgliga incidenter runtom i Europa antagligen vara gnistan till en form av vändpunkt. Stunden är nämligen kommen då invandringskritiker och rasister slutligen kan luta sig tillbaka och med belåten min konstatera: Vad var det jag sa.

Dessvärre för dem har flertalet personer med rätta kommenterat att det egentligen inte finns så mycket nytt under solen. Våldtäkt, sexuellt trakasseri och andra former av kvinnohat är ingen importprodukt i Europa, utan europeiska män har varit och är än i dag fullständigt kapabla att bete sig som svin – med eller utan flyktingkris.

Invandringskritiker har en poäng i att irakier och syrier kommer från en mindre jämställd kultur. Det går inte heller att förneka att invandringen kommer att påverka den inhemska våldtäktsstatistiken. Vad som trots det förefaller väldigt intressant i invandringskritikers härledning är att de har dragit en linje i sanden mellan generaliseringen av invandrare och män. Det är tillåtet att tala om invandrare som potentiella våldtäktsmän, men strikt förbjudet att tillkännage att så gott som samtliga våldtäkter utförs av män.

Orsaken är för mig väldigt tydlig eftersom jag tyvärr identifierar symtomen. Då män anklagas för allt som är fel på jorden känner jag mig ofta rent spontant antastad och stämplad – jag blir ledsen över att jag som man är tvungen att ta ansvar för hur andra män missköter sig. Det finns inget värre än att bli syndabocken för andra människors idiotiska dåd, men det är den direkta följden av ett brott som många invandringskritiker gör sig skyldiga till. Det går an att generalisera invandrare, men då man själv blir stämplad reagerar man förvånat och aggressivt.

Finland kommer att skicka tillbaka en enorm andel av våra asylsökande. Verkligheten vi lever i är sådan att en asylsökande knappast någonsin får veta varför hans ansökan om asyl egentligen nekades. Jag föreställer mig en alternativ värld: jag sitter som asylsökande i ett grått kontor och en trött byråkrat säger åt mig att jag inte får stanna i Finland för att jag kanske enligt statistiken är en våldtäktsman.

Bakom alla ridåer är det verkligheten våra asylsökande lever i just nu. De har blivit stämplade, generaliserade och dehumaniserade, och om en tid kommer många av dem även att bli ivägskickade.

Rafael Donner
Helsingfors