Varför ge bort vår självständighet?

EU Vi har fortfarande erfaren-heterna av Sovjetunionen i färskt minne. I slutskedet föll Sovjetsystemet relativt snabbt samman. Det moraliska förfallet var säkerligen lika kraftigt som det ekonomiska söndervittrandet. Sovjetunionen föll dock inte helt, eftersom Vladimir Putins Ryssland i dag behandlar sitt eget folk hänsynslöst. Eller borde man säga sina folk och inkludera Ukraina och Tjetjenien?
Jag anser att utvecklingen i Europa, alltså Västeuropa, dit Östeuropa från Estland till Rumänien på senare tid anslutit sig, på ett riskabelt sätt håller på att förskjutas mot en sådan förvaltningsstruktur som Sovjetunionen hade. Kärnstaterna i EU, Tyskland och Frankrike, trycker på för en gränslös mammutstat, trots att det finns över 20 folk och 28 stater inom EU.
I ett sådant konglomerat finns det risk för att staternas individualitet och nationalkultur tynar bort även om språken bevaras. Då Nato står för säkerhetspolitiken skulle man tro att det räcker med att Finland, Sverige, Österrike och Irland ansluter sig till Nato. Frihandeln bör naturligtvis också bevaras.
En jämförelse med USA ger mycket vid handen. USA är fördelat på cirka 50 delstater, men de har samtliga engelska som gemensamt språk och kulturen är amerikansk. Likväl är det möjligt att delstaterna har större autonomi och lagstiftningsmakt än staterna i EU.
För oss européer ter sig USA som en stormakt ledd av sin president, men det här är inte hela sanningen. Delstaterna har egna parlament, långtgående självständig beslutanderätt och egna myndigheter, vilket gör att delstaterna fungerar betydligt mera självständigt än det verkar utifrån sett. Man kan till och med tala om ett lapptäcke av amerikanska stater till skillnad från den europeiska soppan på blandfrukt.
Till vad leder då utvecklingen i Europa? Det finns två möjligheter. Antingen blir EU ett allt mera monolitiskt gytter av länder, vars stater helt förlorar sin suveränitet. Eller så återgår vi till nationalstater som åtminstone delvis fattar beslut om sina interna angelägenheter.
Hur bör vi finländare ställa oss till dessa utvecklingsutsikter? Vårt förflutna som en del av Ryssland, dess storfurstendöme, låter inte bra, utan kan till och med vara skrämmande. Likaså våra bittra krig mot Ryssland, dåvarande Sovjetunionen, i samband med andra världskriget.
Ska vi nu vara tvungna att överlåta vår självständighet till ett europeiskt monolitiskt EU, när vi lyckades klara oss igenom dessa kamper och bevara vår självständighet? Nej, under inga omständigheter.
Ralph Jaari
Helsingfors