Auktoritet och känslor styr klimatdebatten

Klimatet I HBL (9.1) anser Bernt Nordman att jag kan klassificeras som vulgärdebattör. Jag undanber mig i fortsättningen argumentationsfel av typen ”ad hominem”. Vidare använder Nordman taktiken att bygga upp en halmgubbe som han sedan framgångsrikt argumenterar mot. I min insändare (HBL 3.1) skrev jag ”ingen accelererande förändring av havsnivån i Helsingfors (-2,3 mm/år) har kunnat uppmätas och följaktligen inte på andra ställen heller.”
Nordman tolkar detta som att ”en enda mätpunkt (Helsingfors) skulle räcka för att bevisa att hela jordens havsyta stiger eller sjunker”. Man kunde förvänta sig att debattörer på Nordmans höga nivå borde kunna läsa och förstå en relativt enkel text.
För tydlighetens skull påpekar jag att acceleration innebär förändring av hastighet per tidsenhet. Om hastigheten är konstant är tidsderivatan (= accelerationen) av hastighetsfunktionen noll. Alla mätstationer med mer än 50-årig statistik visar linjär förändring av havsnivån. Detta innebär att accelerationen är noll. Det är ändå inte uteslutet att jag på något sätt har dragit fel slutsats, men då förväntar jag mig att detta påvisas med ett statistikbaserat resonemang som ligger på en betydligt högre nivå än det Nordman lyckades åstadkomma.
I samma tidning får man via Alec Estlander veta att alarmistbloggen ”skepticalscience” är något som man bör vända sig till när man vill ha fakta. Varför inte samtidigt rekommendera Joanne Novas motsvarande skrift i två delar: http://jonova.s3.amazonaws.com/sh1/the_skeptics_handbook_2-3_lq.pdf?
Riksdagsledamot Mats Löfström hänvisar i samma tidning, utan att ange källa, till skämttecknaren och alarmisten J. Cooks et al:s sammanställning av ett antal miljöaktivisters tolkningar av vad som sägs i abstrakten till cirka 12 000 selektivt valda forskningsrapporter med mera: (http://iopscience.iop.org/article/10.1088/1748-9326/8/2/024024;jsessioni... ) Dessa tolkningar har sedan överförts till påståendet om att en viss procent av samtliga forskare har en viss åsikt.
Eftersom många antagligen inte känner till denna bakgrund rekommenderar jag var och en som i fortsättningen hävdar att 97 procent av forskarna har en speciell klimatåsikt att först läsa detta: http://richardtol.blogspot.se/2015/03/now-almost-two-years-old-john-cook... . Samtidigt hoppas jag på en insikt inom SFP om att i naturvetenskaper är sanningen inte en åsiktsfråga utan en bevisfråga, där mätresultat och statistik är det centrala.
Eftersom det verkar finnas drömmar om välsignelsen med integrerade elnät kunde det vara hälsosamt att först läsa http://judithcurry.com/2016/01/06/renewables-and-grid-reliability/ och därefter läsa om hur det går i föregångslandet Tyskland: http://notrickszone.com/2015/12/31/catastrophic-turbine-failures-targete...
Av Löfströms inlägg får jag intrycket att det inom den svenska riksdagsgruppen inte råder full insikt om sårbarheten och riskerna i ett elnät som har en stor mängd intermittenta energikällor inkopplade. Hoppas i alla fall att de har hört experter som har olika åsikter och som dessutom har erfarenheter av ett verkligt driftsansvar för elnätet.
Generellt verkar en stor del av den pågående klimatdebatten föras med känslo- och auktoritetsargument. Ifall det ställs verifierbarhetskrav på det som sägs i debatten har debattredaktören verkligen en delikat uppgift.
Hans Ekblom
jakobstad