Ingenting är omöjligt

Mellanöstern Pär Stenbäck beskriver i sin insändare (HBL 2.1) situationen mellan Israel och palestinierna grundligt och lysande ur såväl historiens som framtidens synvinkel.
Fientligheter har dominerat relationerna mellan Israel och Palestina redan från grundandet av Israel. Man har fört flera fredsförhandlingar, förgäves. Närmast fred var vi under Bill Clintons era.
På något sätt liknar situationen ett fruset tillstånd med undantag av att situationen hela tiden försämras. Skulle det vara möjligt för Israel att leva i en normalstat som respekterade världsmedborgare, frågar också Pär Stenbäck.
Skulle det vara möjligt att vi en gång i framtiden hade två framåtgående självständiga stater med vänliga relationer sinsemellan?
Jag kommer ihåg att jag redan för cirka tio år sedan läste en insändare i HBL skriven av Göran von Bonsdorff. Texten behandlade en fortsatt strid mellan Israel och Palestina och hur skulle det vara möjligt att avsluta fientligheterna. Hans enkla råd var, som jag förstod det, att en förutsättning för freden alltid är att en starkare part ger med sig. Den starkare parten är Israel såsom Stenbäck med många exempel visar.
Enligt mig var von Bonsdorffs råd då, och ännu i dag, kanske det enda alternativet till fred. På vilket sätt kunde vi bygga förtroende mellan fientliga parter till en så hög nivå att de båda kunde se nya möjligheter, liksom Mandela gjorde i Sydafrika?
Ingenting är omöjligt.
Jaakko Heikkilä
Coach, Esbo