Döm inte, ge råd och stöd

Gatupatruller Varför detta onyanserade fördömande av grupper som vill öka tryggheten i en del tätorter? Tag hellre kontakt med dem och enas om samarbete och arbetssätt.
Mitt första ”nattvandrande” företog jag i mitten av 1950-talet, när det förekom oro kring järnvägsstationen i Helsingfors. Ingen protesterade.
I slutet av 1980-talet frågade ungdomar i Jakobstad varför det aldrig syns några äldre i centrum på nätterna. Detta födde ”nattvandrarna”; vuxna personer som flanerade sena timmar i centrum. Ingen uniform, endast vår ålder skiljde oss från mängden. Vi ”blandade oss inte i”, vi bara fanns.
Ungdomarna visade sin uppskattning. Polisen accepterade: ”på tio år har det aldrig varit så här lugnt”. Nu känner man oro på några orter. Medborgare har bildat grupper för att lugna spänningen. Några har aviserat en överdriven, omogen och ensidig attityd. Men blir det bättre av att vi bara skäller på dem? Jag tror tvärtom.
I stället för att fördöma må vi acceptera deras existens och söka något positivt i deras uppsåt. Ordningsmakten, aktiva och avdankade opinionsbildare; alla bör inrikta sig på att ge råd, stöda och informera. Inte bara säga: ”gör som jag.” Vi får inte förvänta oss att grupperna söker samarbete med ordningsmakten. Det är vi äldre; folk och myndigheter, som har huvudansvaret att kontakta grupperna. Starta samtal på jämlik bas. Ta första steget; inte kasta första stenen.
Jag tycker inte om grupper som bär uniform och kallar sig patruller. Det ger orätt signal. Jag tycker inte heller om att begreppet ”invandrare” används. Det finns nog bråkmakare av eget fabrikat.
Polisen påstår att de kan sköta alla problem (och medger därmed, till budgetmakarnas glädje, att de inte behöver mera personal). Småningom har det dock krupit fram att oron på gatorna är större än vad man hittills medgivit. Medge således de problem som finns. Ta emot den hjälp som erbjuds. Sök kontakt, ge råd, visa var gränserna går. Men döm inte någon som inte har begått något brott.
Fördöm inte. Säg inte att någon skall ”utrotas”. Följ Lasse Berghagens råd: ”Räck ut din hand …”
Bror Hagström
Jakobstad