Grumliga argument
Klimatet Bo Lindfors (HBL 3.1) tyr sig till ett billigt retoriskt trick för att svartmåla den internationella klimatpanelen IPCC. Han citerar IPCC fel och argumenterar sedan mot denna fantombild.
Klimatforskarna har aldrig hävdat att jordens historiska klimat skulle ha varit stabilt i bemärkelsen statiskt. Det råder en fullständig konsensus om att jordens medeltemperatur har varierat. De exempel som Lindfors nämner är välkända, men i sin tolkning gör Lindfors ett nybörjarfel när han jämför en lokal (Grönland/södra England) medeltemperatur med den globala medeltemperaturen. Det lokala klimatet varierar mycket mera än det globala medeltalet.
Lindfors har rätt i att jorden upplevt både varmare och kallare perioder än nutiden, men missar en grundläggande poäng: Den förändring av klimatsystemet som människan har åstadkommit är extremt mycket snabbare än de naturliga processerna (med reservation för meteoritnedslag).
Ingen seriös klimatforskare har hävdat att en höjning av den globala medeltemperaturen med två grader skulle vara kritiskt för livet på jorden. Livet på jorden klarar nog betydligt mera dramatiska förändringar. Det som klimatforskarna däremot har varnat för är att våra samhällen hotas av klimatförändringen.
När Lindfors drar paralleller till romartiden, den sena medeltiden och missväxtåren i slutet av 1800-talet glömmer han den enorma befolkningsökning som skett under 1900-talet och som ännu pågår. Om de tätt befolkade områdena vid havskusterna blir obeboeliga och odlingsförhållandena dramatiskt försämras i ens några regioner som är väsentliga för livsmedelsproduktionen är katastrofen ett faktum för flera människor än någonsin tidigare, världskrigen inberäknade.
Lindfors slår in vidöppna dörrar när han konstaterar att klimatet även påverkas av andra växthusgaser än koldioxid. Samma sak kan man läsa i varenda syntesrapport av IPCC. Är det kanske så att Lindfors inte har läst dem?
Hans Ekbloms (HBL 3.1) argumentation håller en lika låg vetenskaplig nivå. Hans hypotes att en enda mätpunkt (Helsingfors) skulle räcka för att bevisa att hela jordens havsyta stiger eller sjunker är absurd. Lagen om kommunicerande kärl gäller förstås överallt, men det är en dålig modell för att beskriva havsytan i olika delar av vårt jordklot. Bottnen i detta ”kärl” är inte stabilt. Landhöjningen här hos oss, och mera generellt sett kontinentalplattornas rörelser, måste tas med i ekvationen om man vill beskriva verkligheten. Vattenmängdens ökning och vattenmassans utvidgning till följd av ett varmare klimat går dock att beräkna rätt bra, och det är poängen i IPCC:s syntesrapporter.
Jag har en viss förståelse för klimatforskare som väljer att inte öda tid på en vulgärdebatt med klimatskeptiker av Lindfors och Ekbloms kaliber. I princip tycker jag att det är bra att HBL ger utrymme för en sådan här debatt, men opinionsnämndens (16.12.2015) ståndpunkt att en redaktion har ett visst ansvar för att läsarna inte förs bakom ljuset av insändare är relevant i detta sammanhang. Fredrik Soncks ledarkrönika tangerar denna fråga.
Är det så att HBL hoppas på att det vetenskapliga samfundet skall sköta om folkupplysningen?
Bernt Nordman
Helsingfors