Missbruk av inflytande måste kriminaliseras

Lobbning I Suomen Kuvalehti 17/2015 påstår Anders Blom, som arbetar på en avhandling vid Turun yliopisto om lobbande, att man använder 675 miljoner euro i året för detta i vårt land. Enligt honom använder man varje år per capita i USA tio euro, i EU:s centrum Bryssel två euro, medan man i Finland använder 120 euro.

I USA har man räknat ut kostnaderna via ett offentligt lobbningsregister, 2,7 miljarder euro 2013. EU har ett eget register för lobbare, 1,1 miljarder euro per 2014.

I Finland finns inget offentligt register. Hur Blom har räknat ut kostnaderna är oklart. Enligt honom hör alla lobbare inte till förbundet för marknadsföringsbyråer (Viestintätoimistojen liitto). Han kräver lagstiftning om lobbning i Finland och ett offentligt register över lobbare.

Mikael Jungner, förbundets styrelseordförande, stöder tanken på mera offentlighet. Han betonar att medlemsföretagen står för en viktig växelverkan mellan olika parter. Det är nog allt skäl att överväga gemensamma spelregler.

Det gäller en affärsverksamhet i snabb tillväxt nödvändig för företag som vill påverka beslutfattare eller föra fram sina produkter. 

I det nordiska rättssamhället vill man att all beredning av beslut eller lagförslag i den offentliga administrationen sker på tjänsteansvar och är öppen, rättvis och oberoende. 

Tidigare inledde en kommitté beredningen. Berörda parter var representerade. Betänkandet sändes på remiss till intresserade. En offentlig debatt föregick det slutliga beslutet. 

Marknadsförningsbyråerna har en mångsidig verksamhet. Det som oroar är deras möjlighet att påverka de politiska besluten särskilt om det sker i smyg.

I en HBL-artikel (11.10.2015) ”Alla vässar budskapen åt varandra” pekar man på de många politiskt engagerade som flyttat över till lobbning, till exempel Mikael Jungner, Taru Tujunen, Marcus Rantala, Jussi Kekkonen, Mari Kokko, Ville Kopra , Patrik Gayer och Anne-Marie Vimpari. I en artikel i Suomen Kuvalehti 2/2014 får fenomenet rubriken ”Palkkasoturit”.

Enligt Helsingin Sanomat (20.7.2013) har de politiska medarbetarna i regering eller riksdag fördubblats från cirka 23 1987 till 48 2013. En del av dem har flyttat till lobbande företag då uppdraget avslutats. Deras kännedom av den offentliga förvaltningen och partierna är ovärderlig. De vet hur besluten fattas och känner dem, som bereder besluten. Ibland blir de politiska medarbetare på nytt efter år som lobbare. Kan de hålla sin roll som politiska medarbetare och tidigare lobbare åtskils?

Den nordiska principen om en öppen och rättvis förvaltning kräver nog en lag om lobbning. Det är bra för branschen att ha spelreglerna klara så att inte skandaler hotar dess utveckling.

Lobbning av politiska beslut borde vara offentlig så att man vet vem som lobbar för vad, med vilka argument och vem som lobbas.

Medborgarna borde i princip ha rätt att känna till alla argument för ett lagförslag och ha en möjlighet att kommentera dem innan beslut fattas. Lobbning ja. Mygel nej!

Europarådets korruptionsbekämpande enhet, Greco, vill att Finland kriminaliserar missbruk av inflytande. Man avser att någon, som inte har tjänsteansvar, men till exempel har inflytande på en minister, mot betalning lovar påverka denna på ett osakligt sätt.

Det kan ske så att någon erbjuder sig att göra det eller man ber någon att utöva sitt inflytande mot betalning.

Många europeiska länder har kriminaliserat missbruk av inflytande. Till exempel Norge, Island och Estland har gjort det.

En arbetsgrupp vid Justitieministeriet föreslog redan 2009 en kriminalisering, men förslaget ansågs vara lagtekniskt svagt.

Riksåklagare Matti Nissinen krävde med kraft en kriminalisering av missbruk av inflytande i ett tal inför juristdagarna i oktober i fjol. För den grövsta avarten av osaklig lobbning, missbruk av inflytande, är en kriminalisering nödvändig.

Hela branschen borde få sina spelregler snart.

Jacob Söderman

Juris licentiat, Helsingfors