Yrkesutbildningen är en svensk ödesfråga

Utbildning Det är verkligt tuffa tider för utbildningen i Finland. Tidigare fanns en konsensus om att trots svåra tider skona utbildningen från de största nedskärningarna. Den tiden tycks vara förbi.

För den svenskspråkiga utbildningen innebär nedtrappat statligt ansvar ”logaritmiskt” växande problem jämfört med den finska. Små volymer är utspridda på ett stort geografiskt område och man skär i både grundfinansiering och de särskilda förhöjningar som skall kompensera högre enhetskostnader för svensk utbildning.

Alla nivåer drabbas: grundutbildning, andra stadiets yrkes- och gymnasieutbildning, yrkeshögskolor och universitet. Nu gäller inget mindre än att rädda ett utbud av utbildning på svenska som ens ditåt möter grundlagens krav på enahanda grunder för språkgrupperna.

Många faktorer gör hotet mot en täckande andra stadiets yrkesutbildning särskilt akut. Redan nu har svenskspråkiga 16-åringar som vill ha en viss yrkesutbildning betydligt sämre läge än finskspråkiga eller de som väljer gymnasiet. På gymnasiehåll är vissa fusioner nog möjliga med bevarat pendlingsavstånd, men på yrkessidan utesluter avståndet redan nu många alternativ. Det är bakvänt, när gymnasiebenägenheten med tanke på arbetsmarknadens och Svenskfinlands behov ännu är för hög.

För Axxell, som av staten tilldelats (och tagit på sig) ansvaret för svensk yrkesutbildning i södra Finland väster om Helsingfors, är bördan nu mycket tung. Ungdomsutbildning ges på fem ställen i fyra kommuner och vuxenutbildning och fri bildning i fyra andra kommuner. De senaste åren har överlappningar och ”luft” efter fusionen 2008 sanerats och heltidsanställda minskat från cirka 430 till 350. Som ”tack” minskar dock statsandelarna 2016 med ungefär 1,4 miljoner euro och enligt tidigare beslut lika mycket 2017. Nya samarbetsförhandlingar är oundvikliga.

Vid ministeriebesök har påmints om statens ansvar, men mera än sympati och förväntan att ägare, fonder och hyresvärdar skall fortsätta att visa finansiell förståelse finns inte att få. Den bristande viljan till förändringar på sina håll aktualiserades. Det stämmer tyvärr – i stället för en vettig fördelning av platser finns till och med nya exempel på dubblering av svensk utbildning.

Grunden för yrkesutbildningarna är att ungdomarna väljer dem. Tyvärr spökar också missförstånd och sakfel. Om en ungdom inleder yrkesutbildning är den tryggad – även om utbildningen senare skulle läggas ned. Nu lär också florera rykten om att andra stadiets yrkesutbildning framöver i praktiken inte möjliggör studier vid yrkeshögskola – en grov feltolkning av vissa justeringar i grunderna.

En utarmning av svensk yrkesutbildning utanför Helsingfors leder till avfolkning, val av finsk utbildning och ännu sämre service på svenska. Det behövs absolut svensk utbildning i Raseborg, Kimito, Pargas och Åbo också framöver, men för att rädda den behövs allt stöd som kan fås: offentliga och privata resurser, välvilja i grundskolor och hos föräldrar. Axxell är själv ett resultat av en fusion och det kan vara att ännu större huvudmän inte är lösningen – bättre samarbete och koordinering däremot nog.

Utanför Axxells område är situationen för den svenska utbildningen i Östnyland dock så pass oroväckande att snabba beslut behövs.

Stefan Johansson

Vd, Axxell Utbildning Ab