Satellitmätning inte trovärdigt

Klimatet Med stor förvåning läste jag Alec Estlanders (HBL 16.12) påstående om att man på institutionsnivå har fattat beslut om att inte bemöta skeptikers ovetenskapliga påståenden. Detta innebär ett klart åsidosättande av en av universitetens tre huvuduppgifter (forskning, undervisning och information till folket). Stämmer detta?
I HBL (24.12) bemöter Mikael Pihlström en detalj i min insändare (27.11) om olika faktorer som påverkar havets lokala nivåer. Allt han radar upp är i och för sig riktigt, men inget av det han säger vederlägger på något sätt mitt påstående om att ingen accelererande förändring av havsnivån i Helsingfors (-2,3 mm/år) har kunnat uppmätas och följaktligen inte heller på andra ställen.
Förvisso är det sant att Helsingfors inte är hela världen, men lagen om kommunicerande kärl gäller överallt. Jag har tidigare gett en länk till pegelmätningar som täcker i stort sett hela världen. Här kommer en direktlänk till Manhattan, som har en 150-årig mäthistoria: http://tidesandcurrents.noaa.gov/sltrends/sltrends_station.shtml?stnid=8....
Denna och de flesta andra mätstationerna visar en linjär trend som i praktiken innebär att ingen accelererande förändring av havsnivån sker. Jag rekommenderar Pihlström och alla andra intresserade att via denna modellänk kontrollera mitt påstående samt leta reda på orter där havsnivåhöjningen (eller sänkningen) inte är linjär över tid. Det finns några.
Som bevis på en accelererande havsnivåhöjning säger Pihlström att satelliterna visar en höjning på 3,2 mm/år. Varje fysikstuderande i gymnasiet vet med säkerhet att ett dylikt svar skulle ge noll poäng.
Vad satellitmätningar av havsnivån beträffar har de pågått sedan 1993. Mig veterligen finns det tre olika satelliter Topex, Jason 1 och Jason 2 som mäter havsnivåer. Eftersom världshaven inte på något sätt utgör en slät sfärisk yta (vilket Pihlström också påpekade) blir det stora problem med mätnoggrannheten. Den borde ligga på millimeternivå. Variationer i gravitationsfältet påverkar såväl havsnivåer som satelliter. Allt detta gör att osäkerheten i avståndsmätningarna ofta är större än de förändringar i mätresultat man får från år till år.
Genom att använda pegelmätningar (vattenståndsmätning, red:s anm.) för att kalibrera satellitmätningarna får man kanske småningom någorlunda riktiga värden. Eller så väntar man på resultaten från de nya satelliter som inom en nära framtid kommer att tas i bruk.
Jag medger gärna att jag kan för lite om satellitmätningar och ser därför fram emot att Pihlström ger en övertygande förklaring till varför de nuvarande satellitmätningarna är mera trovärdiga än pegelmätningar. Samtidigt kunde kanske bifogas en analys av varför satellitmätningar av jordens medeltemperatur inte är trovärdiga.
Hans Ekblom
Jakobstad