Se sanningen i vitögat

Samhälle I dag-kolumnisten Paul Lillrank hävdar i ett svar på Lotta Österberg-Englunds insändare (Det finns fortfarande drömmar, HBL 13.12) ”att all sakligt kritik mot invandring stämplades som rasism”.
Visst är det beklagligt med enkla stämplingar; att jämföra samtliga Sannfinländare med Teuvo Hakkarainen och Jussi Halla-aho; att kalla sakkunniga och debattörer för all världens docenter, att dra likhetstecken mellan EU-skeptiker och EU-kritiker och Sannfinländare; att påstå att professorers yrkesmotiv handlar om juni, juli och augusti; att räkna ett tioprocentigt understöd som ett nittioprocentigt.
Men jag har på känn att det lilla ordet ”all” i citatet är aningen osakligt, att Lillrank här extrapolerar ganska kvantitativt. Liksom då han påstår att de förändringar som krävs på arbetsmarknaden och i välfärdssystemet är av en ”storhetsordning som de med rasismkortet i näven inte vill se”.
Det är klart att det inte – i sig – är rasism att diskutera ekonomiska förutsättningar för invandring, asylrättens omfattning och så vidare.
Jag tycker fortfarande att det är hög tid för att ”se sammanhang, extrapolera trender och dra slutsatser” som Lillrank själv skriver (HBL 27.11). Sammanhanget är bara så mycket större än Finland, nu talar vi om globala trender och slutsatser som gäller hela mänskligheten från fattig till rik (jämför klimatdebatten, vilken flyktingproblemet till på köpet är eller kan bli en del av).
Vi befinner oss i en situation som dels är en direkt katastrof för de flyktingar som flytt med livet som insats ur hotande lägen. Som dels innebär osäkerhet och omvälvningar på längre sikt. Som västerlänningar och delar av det internationella samfund som gripit in i skeenden här och var (till exempel Afghanistan och Irak) och hejat på i krissituationer är vi delaktiga i sakernas tillstånd och borde vara så pass vuxna att vi erkänner vårt ansvar. Gör en mänsklig insats, betalar tillbaka vår skuld.
Som Lillrank framhåller, handlar det om att vilja se – sanningen i vitögat. Att förändringar krävs på arbetsmarknaden och i välfärdssystemet, inte bara i ”det grådaskiga Finland” utan jorden runt. En omfördelning av Tellus resurser och ett internationellt ansvar, där också de som har bör ge. I synnerhet de som har mer än väl.
Gunnar Högnäs
Åbo