Helsingfors är inte hela världen

Klimatet Hans Ekblom skriver (HBL 27.11) att höjningen av havsnivån och landhöjningen i Helsingfors har varit konstanta i över 100 år och ”eftersom haven i princip är kommunicerande kärl betyder det att det inte funnits accelererande havshöjning någon annanstans heller”.
Hoppsan! Visst är haven i varierande grad förbundna med varandra, men vattennivån i de olika ”kärlen” är långt ifrån densamma.
Till exempel ligger havsytan i Indiska oceanen konstant nästan 100 meter under och havsytan kring Island tvärtom flera tiotals meter över det globala genomsnittet. Nivåskillnaderna beror ytterst på enorma dragkrafter som landmassor utövar på vattenmassorna.
Dessutom inverkar havsströmmar, persistenta vindmönster och El Niño-cykeln. Klimatuppvärmningens recenta effekter (smältvatten och värmeutvidgning) fördelas också ojämnt. Även i mindre skala är havsytan inte slät som vi intuitivt antar utan ett topografiskt landskap med upp till en meter skillnad från svankor till platåer. Därför kan inte heller havshöjningens dynamik från en enda punkt projiceras globalt!
Och om man nödvändigtvis måste försöka är Helsingfors ett ytterst dåligt val. Fennoskandien gynnas av en kraftig landhöjning och präglas av Östersjöns relativa isolering. Det är inte alls representativt för världens kuster i stort.
Absolut sett finns inte någon världshavens nollnivå, men globalt täckande satellitmätningar (altimetri) som ständigt upprepas, ger ett globalt medelvärde för förändringen i havsytan, just nu plus 3,3 mm per år vilket definitivt är accelererande! Detta globala medeltal (GSL) är teoretiskt viktigt för klimatvetenskapen, men för att förutspå havsstegringens effekter i specifika kustområden behövs regionala eller lokala trender (RSL) vilka som sagt varierar mycket. Dessutom måste man beakta kustområdets känslighet.
På USA:s östkust har havsstegringen 1963–2012 till exempel varit två gånger högre från North Carolina till New Jersey än längre söderut vid Floridas kust. Floridas låglänta landskap och porösa berggrund ger dock anledning till större oro. Oroade är också de 550 kinesiska forskare som nyligen publicerade Kinas tredje klimatrapport (New York Times 29.11).
Mikael Pihlström
Kyrkslätt