Medieutredningen är full med storstilade floskler

Utredningar I både Finland och Sverige har regeringarna beställt medieutredningar.

Den svenska rapporten som är ett delbetänkande heter ”Medieborgarna & medierna. En digital värld av rättigheter, skyldigheter – möjligheter och ansvar” och är en diger (360 sidor lång) välskriven sammanhängande text som vrider och vänder på de svårigheter och möjligheter som digitaliseringen fört med sig. Det är inte en oproblematisk text men det är en ambitiös och innovativ undersökning. Medieutredningen har demokratin och samhället som utgångspunkt och uppvisar en häpnadsväckande stor beredskap att försöka skapa en plattform för en bred och balanserad diskussion.

Den finska rapporten är 15 sidor lång och har på svenska fått den subtila titeln ”Vinn eller försvinn” (det finska originalets titel är ”Pätevät pärjäävät. Kotimaisia mediamarkkinoita arvioivan työryhmän raportti”). Den som förväntar sig en mångsidig behandling av frågorna blir besviken. Texten inleder med en handfull storstilade floskler: ”Vision: välfärd och konkurrens med goda förbindelser” samt ”Värderingar: mod, rättvisa, samarbete”. Rapportförfattarna verkar tro att det här är begrepp som låter sig definieras av orden.

Efter reklamsloganerna slår rapporten fast att ”Mediepolitikens viktigaste roll är att säkerställa en rättvis konkurrensmiljö. Det är konsumenternas val som avgör hur marknaden utvecklas.”

Man har helt enkelt dogmatiskt beslutat sig för att offentligheten inte är ett samhällsfenomen utan en bransch och att ord som medborgare, mångfald, demokrati, kritisk granskning av makten inte har något med mediepolitik att göra.

Finländska journalister har, heter det vidare, alla möjligheter till ”export inom det kreativa området” antingen på ”engelska eller på finska” om de gör sig ”konkurrenskraftiga globalt”. En snygg uppgift, indeed, för den som vill försöka på något av våra inhemska.

Om bara det lönsamma är värdefullt betyder det att små språk som finska och svenska inte behöver skyddas, att det inte gör något om språket inte utvecklas, om människor inte kan läsa initierade och välskrivna texter på sitt modersmål längre – de kan i stället konsumera globala succéer.

Inom stadsplaneringen tänker man på det yttre rummet, på trygghet, trivsel och möten. När man planerar en affärsfastighet tänker man på att det är viktigt att människor ska mötas med sina kaffekoppar, man planerar in platser för samtal och umgänge. Men när det gäller det offentliga demokratiska samtalet då anser man plötsligt att den här sortens strukturer är totalt oväsentliga, att vi har att göra med en marknad och inte med samhället. Vad händer med allt det immateriella som vi delar, med vår gemenskap och vår demokrati om vi alla börjar inbilla oss att vi primärt är konsumenter, köpglada hemuler utan skyldigheter och ansvar?

Barbro Teir skriver i HBL en kolumn som reflekterar över den finska rapporten. Hon framhåller vagt att det är bra att Yles roll omdefinieras så att de inte inkräktar på marknaden och oroar sig för att postgången kanske inte blir tillräckligt säkrad i framtiden. Jag läser texten två gånger och tänker i mitt stilla sinne på en text av en av HBL:s andra chefer, nämligen Jens Bergs kolumn om tidningens nya försäljningsknep: att ha en ”mission”.

Jag vill inte läsa om brännande samhällsfrågor som om de var angelägenheter för min morgontidnings försäljningsavdelning. Det är väldigt fint med firmor men samtiden är svår och våra samhälleliga och politiska utmaningar är skrämmande stora. Vi måste sätta stopp för den fixa idé som går ut på att spelreglerna för en korvkiosk är tillämpbara också på samhälle, själsliv och umgänge.

Brutaliteten i vårt samhälle ökar och grogrunden är brutaliseringen av språket och diskussionskulturen. Vi måste börja tala om statens ansvar, de kommersiella mediernas ansvar och medborgarnas ansvar utan att förfalla till floskler om ”mod” och ”globala succéer”. Goda strukturer, ett gott kulturklimat och strategier för att försvara de svagas rättigheter och åsikter kommer aldrig att finnas till specialpris på någon nätbutik.

Tatjana Brandt

Filosofie doktor, fri skribent
Helsingfors