Helomvändning och nya vindar inom stadsplaneringen i Esbo

Esbo Det var inspirerande att läsa Paula Salovaaras I dag-kolumn (HBL 29.11). Den konstgjorda holmen utanför Finno har höjt mångas ögonbryn och väckt debatt bland Esbos förtroendevalda.

Det har länge filosoferats kring huruvida Esbo är en stad, landsbygd eller ens en och samma ort. Landets näst största stad är det ju, befolkningsmässigt. Men någon metropol är Esbo inte. Med sin yta om hela 300 kvadratkilometer och med futtiga 270 000 invånare blir den trots tillväxt ingen urban storstad. Lägg till att här finns jordbruk, enorma naturområden, sommarstugor, insjöar och en skärgård med 165 holmar, så blir bilden klar.

För vid pass 20 år sedan började man planera en så kallad strandpromenad längs Esbos cirka 60 km långa havskust. Avsikten med promenaden var att göra strandremsan tillgänglig för var och en och samtidigt signalera att den ska fredas från byggande. Strandpromenaden är så gott som färdig så här långt och i flitig användning av joggare, badare och spöfiskare. År 2003 fick Strandpromenaden ett hedersomnämnande som Årets kommunaltekniska bragd.

Men nu blåser det helt andra vindar inom stadsplaneringen. I samband med beslutet om västmetrons förlängning, ritade man med passare en cirkel med en kilometers radie utifrån varje metrostation. Avsikten är att man inom den cirkeln ska bygga så tätt man har mage. Det låter inte speciellt raffinerat precis. Där ryker naturområden, delar av stränderna och några båthamnar.

Det handlar om en helomvändning. Bottnen av kalkylerna om hur metron ska finansieras har nämligen ramlat ur. Den klart viktigaste källan till finansieringen av metron utgör ju tomtmarken. Men den betingar dessvärre inte längre de priser man räknat med. Till synes skyr man nu inga medel utan tänker sig att strandbyggande ska täcka underskottet. Fram med grävskopan, ropar Salovaara i sin kolumn, med tydlig raljans i rösten! Det är inte Esbos fel att ekonomin är så skraltig som den är, men man frågar sig om man inte på det här sättet försöker korrigera ett kalkylfel med ett annat oåterkalleligt misstag?

När tjänstemannen tar Busholmen som exempel på ”hur utvecklingen går framåt”, blir man bara mera misstänksam över den svårdolda målsättningen med urbaniseringen och den konstgjorda ön. Busholmen är mitt i Helsingfors centrum, medan stackars Esbo inte ens har något sådant. Och man behöver faktiskt inte bo fast i strandstenarna för att uppleva havsnära boende.

Min spontana reaktion på den publicerade bilden av Finno med sin syntetiska holme var att det är rena rama bondfångeriet. Bilden är i detta skede visserligen enbart arkitektens fantasifulla skapelse i avsikt att vinna en arkitekttävling. Dessutom fungerar inte lösningen som sådan. Det går inte att kombinera en stor fritidsbåthamn med ett bostadsområde. Vardera behöver egna allokerade ytor.

I skrivande stund behandlas skärgårdens delgeneralplan. Målsättningen att maximera intäkterna för bostadsbyggande hotade sträcka ut sina tentakler till skärgården. Det har förekommit förslag att dra bro över och bygga bostäder på en och annan närliggande holme. Vad jag vet för tillfället blir förslaget gudskelov ändå inte så. Bilderna torde arkiveras.

Esbo har plats att bygga ut och utveckla på fastlandet utan att exploatera stränder och holmar. För staden är det jätteviktigt att bevara havsmiljön och samtidigt tillgodose invånarnas behov av rekreation både vid stränder och på stadens många fina friluftsholmar. Och de ypperliga faciliteterna som Esbo förtjänstfullt nu erbjuder segelföreningar, båtklubbar, sommarstugegäster och ivriga nöjesfiskare är ett av stadens viktigaste varumärken.

Fred Granberg

Stadsfullmäktigeledamot (SFP) Esbo