Regeringen har glömt de funktionshindrade

Samhälle I dag firar vi den internationella funktionshinderdagen vilket ger oss anledning att fundera lite extra över hur funktionshinder uppfattas och hur samhället ter sig ur ett funktionshinderperspektiv. 
Regeringen Sipiläs regeringsprogram utmärker sig negativt genom att inte nämna FN-konventionen angående rättigheter för personer med funktionshinder, trots att den varit nämnd i såväl regeringsprogrammen för regeringarna Vanhanen 2–Kiviniemi och Katainen-Stubb. Motiveringen är att regeringsprogrammet är ”strategiskt”.
Ur människorättssynvinkel är det däremot svårt att förstå det strategiska i valet att prioritera bort konventionen. Underligt nog har även oppositionen glömt bort konventionen som blivit liggande i den politiska debattens periferi för att samla damm. Här kan man bara hoppas på att oppositionspartierna noterar vilket vapen regeringen lagt i deras händer och väljer att utnyttja det.
Samtidigt som våra dagstidningar fylls av nyheter om vanvård och övergrepp gentemot personer med funktionshinder, finns det många källor till glädje. Finland representerades i Eurovisionen av ett punkband vars medlemmar hade intellektuella funktionsnedsättningar och DUV-teatern tilldelades statspris i scenkonst. Trots detta är det viktigt att påminna sig om att utbildningsnivån och sysselsättningen bland personer med funktionsnedsättningar är betydligt lägre än bland befolkningen i stort.
Studier visar att sysselsättningen för personer med funktionsnedsättningar är extra konjunkturkänslig. Personer med funktionsnedsättningar är de första som får gå och de sista som blir anställda då ekonomin väl återhämtar sig. I ett läge där vikten av en höjd sysselsättningsgrad ständigt betonas och den arbetsföra delen av befolkningen av demografiska orsaker minskar borde vi rikta vår uppmärksamhet mot de minoriteter som av på grund av fördomar och olika strukturella orsaker inte getts en jämlik möjlighet att delta på arbetsmarknaden. 
I och med vårdreformen kommer social- och vårdsektorn att omstruktureras. Då vi debatterar förvaltningsstrukturer och finansiering glömmer vi ofta att det bakom varje tes döljer sig ett antagande om vad hälsa, vård och i förlängning ett jämlikt och demokratiskt samhälle består av. Ur en finlandssvensk synvinkel är det viktigt att i framtiden kunna trygga tillgången till en god vård och social service på båda nationalspråken. 
Då vårt samhälle och våra politiker inte klarar av att möta minoriteter oavsett vilka som avses sår vi frön för konstgjorda motsättningar, politiska yttergrupperingar och antidemokratisk populism. En del av kampen för demokrati, jämställdhet och alla människors lika värde handlar om att kunna bemöta personer med funktionsnedsättningar och att se deras förmågor och behov.
Det hoppas jag att vi alla ägnar en extra tanke i dag. 
Karl-Mikael Grimm
Helsingfors