Ja till Nato

Allianser Tidigare statsminister Paavo Lipponen skriver (HBL 5.11) att han inte är för Nato, utan förespråkar Finlands nuvarande säkerhetspolitiska linje. Till detta önskar jag framhålla i samma anda att Finlands trovärdiga försvar ingalunda är något att bagatellisera, såsom Uffe Elleman-Jensen sägs ha påpekat. Naturligtvis är vår försvarsmakt inte av samma dimension som stormakter har till sitt förfogande. Men verkligheten är att det skulle bli dyrt för vilken som helst militär styrka att intränga på finskt territorium. Tröskeln för ett dylikt förfarande är hög. Det är för att vi sett till att vår armé, flotta och vårt flygvapen är i gott tillstånd.
Men för att känna oss ännu tryggare bör vi ta hänsyn till det faktum att i andra världskriget var Finlands viktigaste militärstyrka dess talrika trupper, det vill säga mycket omfattande manskap av soldater. Den finska försvarsmakten var en av de största i Europa. Därför klarade vi oss trots en stor övermakt. Till och med emot tanks försvarade man sig med en så enkel grej som en Molotov-cocktail. Att djärvt vänta på hur pansarvagnen närmade sig, och sedan slänga detta enkla sprängdon på stridsvagnen var ett av vinterkrigets många lyckade mått och steg som förverkligade avvärjningssegrarna.
Dagens högteknologiska militära utrustningsnivå gör att en numerärt stor armé inte är av samma betydelse som i tidigare krig. Visserligen finns det inte orsak till att vänta sig nya krigstider i Europa, trots senaste års förnyade spänning mellan väst och öst. Men Finland bör ändå inte förbli ensamt utan tillhöra den i större omfång utrustade Natoorganisationen såsom de flesta andra EU-medlemsländerna. Även Ryssland bör ha förståelse för att det också i vårt lands intresse är att tillse sig samma försvarsförbindelser som den redan uppnådda ekonomiska gemenskapen Finland har med medlemsländerna i den Europeiska unionen.
Harry Blässar
Helsingfors