Deprimerande exempel

Mellanöstern Carl Gunnar Weckström skriver (HBL, VN, ÖN 3.11) att de som ser orsakerna för de aktuella oroligheterna i Israel i palestiniernas frustration över de förtryck de utsätts för är ”naiva och blåögda”. Nu undrar jag om han riktar denna beskyllning också mot Israels egen underrättelsechef, Generalmajor Harzi Halevi, som i ett kabinettmöte för israeliska ministrar under söndagen angav just denna frustration som orsaken till våldet (Halevi citeras i den israeliska dagstidningen Haaretz, artikeln är tillgänglig på engelska via: http://tinyurl.com/pntflog).
Halevi uppges i artikeln bland annat ha sagt att palestinska ungdomar drivs till suicidala våldsbrott av förtvivlan, eftersom de upplever att de inget har att förlora. Den palestinska auktoriteten, som Weckström beskyller för att uppmana till våld, försöker tvärtom enligt Halevi förhindra våldet, men kan inte kontrollera de desillusionerade ungdomarna som tappat förtroendet för den på grund av sin hopplösa situation.
Halevis analys går rakt emot den historiska revisionism som Israels president Benyamin Netanyahu (och tydligen också Weckström) företräder, där palestiniernas kravaller i stället ska ses som ett exempel på ett uråldrigt, mytologiskt hat som matats i dem med modersmjölken. Detta ohistoriska, dehumaniserande sätt att se på ett förtryckt folks legitima kamp för politiska rättigheter drevs till sin spets då Netanyahu orsakade ett globalt ramaskri genom att inför publiken på en internationell sionistisk konferens säga att Förintelsen inte var Hitlers, utan Jerusalems palestinska stormuftis idé.
Denna surrealistiska förvridning av verkligheten visar hur långt de som stöder Israels nuvarande aggressiva militaristiska expansionism är beredda att gå för att rättfärdiga precis vad som helst som staten utsätter palestinierna för. Weckströms kollektiva skuldbeläggning utgör bara ännu ett i raden av deprimerande exempel.
Otto Ekman
Helsingfors