Skatter löser inte krisen

Samhälle Till Markus Lång (HBL 14.10) vill jag säga att jag i min insändare (HBL 9.10) inte ens nämnde ordet beskattning. Den frågan är ett annat kapitel, och förvisso ideologiskt också om man så vill. Jag ger mig inte in på det, men sammanfattar att vi redan för ett par regeringar sedan insett att vi inte kan råda bot på vår ekonomiska kris beskattningsvägen.
Och vad beträffar Långs påstående att den borgerliga regeringen skulle bevaka en liten förmögen minoritets intressen vill jag kontra med att det inte är den lilla burgna minoriteten som är vårt problem, utan arbetslöshet och utslagning. Vi har till och med för få av den förstnämnda kategorin, men framför allt alldeles för mycket av det sistnämnda.
En koncernchef har höga inkomster, jo, men de pengarna kommer inte från dig och mig, utan bestås av en utländsk kund som köpt sig en hamnkran, ett hissystem eller uppdaterat sitt mobila nät. Och från de lönepengarna kommer en stor del till staten enligt en progressiv skatteskala. Att pillra på den skalan blir bara ett spel för gallerierna, och hastigt kontraproduktivt. Det är den stora medelklassen som nu måste sträcka till. Då ter sig en sänkt semesterpeng som ett rättvist sätt att göra det.
Jag ger Lång rätt i hans slutkläm att den offentliga sektorn främjar produktivitet. Vi behöver en fungerande infrastruktur. Vi behöver våra lärare, läkare och poliser. Men vi kan inte tuffa på med ett stort patologiskt underskott.
Fred Granberg
Esbo