Intressekonflikt

Samhälle I anledning av HBL-artikeln (11.10) om lobbingsverksamhet i Finland vill jag återkomma till var Carl Haglund – SFP:s ordförande, riksdagsledamot, ordförande för Mittengruppen i Nordiska rådet och försvarsminister 2011–2015 – hamnat i då han tagit emot uppdraget som styrelsemedlem i Miltton Ab.

Haglund ser ingen intressekonflikt i att han är styrelsemedlem i sagda företag. Han lyfter inget arvode och anser att det tar bort en eventuell konflikt mellan hans offentliga uppdrag, nuvarande och tidigare, med detta nya privata uppdrag. I artikeln får vi veta att Carl Haglunds sekreterare under försvarsministertiden Patrik Gayer också är anställd av Miltton Ab.

Det är ingen hemlighet att Finlands försvarsmakt inom några år fattar beslutet att ersätta de gamla Hornet-jaktplanen med nya jaktplan. Anskaffningskostnaderna uppgår till en miljard euro eller flera, det är frågan om rent astronomiska summor. Tävlingen kommer att blir knivskarp mellan, som det nu ser ut, tre aktörer, USA, Frankrike och Sverige.

Det är jättesummor det är fråga. Jag vet och alla borde inse att säljarna kommer att använda alla tillgängliga medel för att förmå beslutfattarna att godkänna just deras förslag. I praktiken är lobbarnas inflytande på beslutsprocessen direkt proportionell mot de resurser, tid och pengar de har att använda.

Jag kan bara gratulera Miltton Ab till strålande rekryteringar, tidigare försvarsministern och hans sekreterare är rena drömfynd i detta sammanhang. Haglund hör fortfarande till det politiska toppskiktet, han känner till beslutsprocessen inom såväl regeringen som försvarsmakten. Jag tror att jaktplansinköpen redan planerades under hans tid.

Jag ser en intressekonflikt i Haglunds två roller oberoende av om han får arvode eller inte. En styrelsemedlem i Miltton Ab är ur en presumtiv uppdragsgivares synvinkel med på Miltton Ab s linje, det vill säga på uppdragsgivarens linje.

Vilhelm Franck
Tammerfors