Teckning: KSF-arkiv/Wilfred Hildonen

Integration på svenska kräver helhetssyn

Integration Tack till Jan Sundberg, Leif Höckerstedt och Shakho Sadiqs för insändarna i HBL (2.10 och 10.10) angående integration på svenska. År 2008 fick jag som uppgift att informera inom ramen för Luckans Bridge-verksamhet om integrationsmöjligheter på svenska i huvudstadsregionen. Jag upptäckte snabbt att sådana inte fanns. Nästan allt saknades: information om alternativet, kunskap om vad ett sådant alternativ betydde och det fanns ingenting att välja om man skulle ha velat välja alternativet.

Svensk socialservice uppgav 2008 att cirka 20 procent av deras kunder i utkomststödet var invandrare som lärt sig svenska i en annan del av Finland (i och för sig var siffran liknande på finska sidan). Hur och var man integrerades på svenska fanns det endast en vag uppfattning om hos myndigheterna. I svenskspråkiga områden, antagligen, var svaret då man frågade. Samtidigt träffade jag personer som lärt sig lite svenska i Österbotten och sedan flyttat till västra Nyland och som tvingats byta integrationsspråk med resultatet att personen kunde varken finska eller svenska. I Raseborg har man inte ordnat en integrationsutbildning på svenska som en arbetskraftspolitisk utbildning på flera år. I Kristinestad integrerades flyktingar på finska redan för flera år sedan, trots att det skulle ha funnits mera plats i den svenskspråkiga skolan.

Människan och hens möjligheter och välmående i samhället måste alltid vara ledstjärnan. Därför måste integrationsalternativet på svenska vara ett alternativ som öppnar dörrar och inte stänger dem. Var femte finländare bor i huvudstadsregionen, över 50 procent av invandrarna bor där och cirka 80 procent av alla invandrare bor i södra Finland (åtminstone före detta år).

Invandrare tenderar flytta till större städer efter arbete, studier och mångfald. Det är därför som det inte räcker att man skapar integrationsvägar på svenska på en ort utan dessa integrationsstrukturer krävs i alla större städer i Finland och i utpräglat tvåspråkiga områden. Den som integreras på svenska bör få tillgång till de svenska nätverken och det måste finnas genomtänkta vägar för personer med olika behov och intressen. Den finlandssvenska integrationsvägen ska ha höga ambitioner. Den ska kunna erbjuda gemenskap, förståelse för vikten av ett modersmål och rätten till ett annat perspektiv. Den måste erbjuda möjligheter, vara en port till Norden och sist men inte minst stöda en tvåspråkig integration.

Nu är det dags att kavla upp ärmarna och börja bygga integrationsvägar på svenska i Svenskfinland! I Finland talar man inte enbart finska!

Ann-Jolin Grüne
Invandrarkoordinator, Helsingfors arbis, Helsingfors stad