Ansvarslöst att rasera grunden för livslångt lärande

Utbildning En av de viktigaste frågorna inom utbildningssektorn under pågående riksdagsperiod är definitivt småbarnsfostran. De åtgärder som regeringen planerar hotar att rasera grunden för det livslånga lärandet och framför allt hotar åtgärderna ett av fundamenten inom finländsk utbildningsideologi: att skapa jämlika förutsättningar för alla barn, oberoende av barnens bakgrund.

Regeringsprogrammet innehåller som känt flera riktlinjer som tillsammans bildar en svår helhet. Regeringen föreslår att den subjektiva rätten till dagvård begränsas då ena eller båda föräldrarna är hemma på grund av arbetslöshet eller föräldraledighet. Grupperna föreslås bli större och för de barn som går i förskolan kan kommunerna i framtiden erbjuda klubbverksamhet i stället för dagvård före och efter själva förskoltimmarna under dagen.

Befintlig mångsidig forskning visar entydigt att en kvalitativ småbarnspedagogik har långtgående positiva effekter på både barnens inlärning och på andra viktiga färdigheter, såsom social kompetens, som barn behöver för att klara sig.

Också OECD har påtalat hur viktig en god småbarnspedagogik är för nationers ekonomiska utveckling. Vi måste kunna garantera att småbarnspedagogiken också i framtiden ska ha positiva effekter på hur väl barn klarar sig i skolan och på barns kognitiva utveckling.

Vi vet att barns socioekonomiska bakgrund påverkar skolarbetet, hur mycket stöd barnen får och val av studier. Ju högre utbildning föräldrarna har desto större är sannolikheten att också barnen väljer att utbilda sig. Också här visar forskning att småbarnsfostran jämnar ut de skillnader i inlärningsresultat som barns socioekonomiska ställning ger upphov till. Det är viktigt att notera att en kvalitativ småbarnspedagogik har positiva effekter på inlärningsresultaten ända upp i tonåren.

Det är ingen överdrift att säga att småbarnspedagogiken vid sidan av den grundläggande utbildningen är det mest effektiva sättet att stöda barnfamiljer. OECD har för Finlands del konstaterat att våra styrkor inom småbarnspedagogiken är personalens utbildningsnivå och att antalet utbildade vuxna i förhållande till antalet barn är högre än medeltalet av OECD-länderna.

Den planerade begränsningen av den subjektiva rättigheten till dagvård ger varje barn rätt till minst 20 timmar småbarnspedagogik per vecka. Om ett barns utveckling kräver det, om behovet av stöd är stort eller om förhållandena i familjen är sådana att flera timmar än 20 behövs ska detta vara möjligt efter behovsprövning.

Regeringen utgår från att 6,7 procent eller 11 100 barn av de barn som nu är i heldagsvård kommer att berättigas till enbart deltidsvård efter att lagändringen trätt i kraft hösten 2016. Eftersom barnen ges rätt att stanna i samma daghem kommer kommunerna, framför allt de tvåspråkiga med samlokaliserade daghem, att stöta på utmaningar då barn i heldagsvård i praktiken ska samsas med barn i deltidsvård. Få svenskspråkiga daghem torde nämligen ha skilda grupper för barn i heltids- respektive deltidsvård.

Förhållandet vuxen och barn förändras också om regeringens planer förverkligas. För grupper med barn över tre år kommer antalet barn att öka från 21 till 24 per tre vuxna. Forskning och praktisk erfarenhet visar att fler barn per vuxen ger sämre kvalitet.

Regeringen har inte heller presenterat planer på hur man går vidare med att utveckla innehållet i småbarnspedagogiken, ett arbete som tyvärr oavslutat under förra perioden.

Barns jämlika rätt till kvalitativ småbarnspedagogik äventyras i och med regeringens planer. Dessutom planeras uppluckringar i behörighetskraven inom den kommunala sektorn. Den kvalitativa småbarnspedagogiken, som erbjuder jämlika möjligheter för alla barn och som lägger grunden för det livslånga lärandet, äventyras nu. Det här är ansvarslöst och kommer att stå såväl individ som samhälle dyrt!

Mikaela Nylander

Riksdagsledamot, medlem i riksdagens kulturutskott (SFP)