Obegripligt trög process för nordiskt personnummer

Norden Den fria rörligheten i Norden prisas i många sammanhang. Den som faktiskt flyttat mellan de nordiska länderna några gånger vet att rörligheten må vara fri, men den är långtifrån smidig.

Den största stötestenen är personnumret. Utan personnummer kan man helt enkelt inte etablera sig i ett annat land. I Danmark är det svårt att få fast bostad utan personnummer, eller CPR-nummer som det kallas, men utan fast bostad är det omöjligt att få personnummer! Att tillfälligt bo på hotell eller kompisens soffa duger inte. Man kan förvisso få ett tillfälligt skattenummer, men utan dokumenterad fast bostad kan man inte öppna bankkonto (åtminstone inte i Danmark). Och utan bankkonto kan man inte få lön.

Efter att ha genomgått den byråkratiska kvarnen som krävs för att etablera sig i ett annat nordiskt land är det inte svårt att hålla med ordföranden för Foreningen Norden i Norge, Olemic Thommessen, som också är stortingets president (talman), när han efterlyser ett gemensamt personnummersystem för alla nordiska invånare.

I dag när allt fler rör sig över de nordiska landgränserna för att studera eller jobba är ett gemensamt nordiskt personnummersystem absolut nödvändigt. I dag krävs det att man fysiskt uppsöker ett särskilt skattekontor för att kunna anhålla om personnumret. Och om man behöver komplettera ansökan kan det inte göras på nätet, utan det gäller att snällt ta sig till kontoret en gång till. Och någon fördel med att vara nordbo är det svårt att upptäcka.

Myndigheternas kontrollbehov i en nationalstat är förvisso förståeligt, men eftersom Norden sedan ett halvt århundrade (!) har en gemensam arbetsmarknad är det obegripligt att processen är så trög.

I och med att personnumret i första hand är ett praktiskt sätt att identifiera personer och ingalunda en fråga om medborgarskap eller uppehållstillstånd borde det vara förhållandevis lätt för fem stater, som idkat praktiskt samarbete i decennier, att komma till en lösning. Enligt uppgift lär några länders personnummersystem bytas ut inom ganska nära framtid. Det skulle vara en ypperlig chans att bygga upp ett gemensamt system. Medborgarna vill ha smidiga lösningar och det är myndigheternas skyldighet att erbjuda sådana.

Det saknas inte visioner och storstilade planer inom det nordiska samarbetet och det är bra. Problemet är att det åstadkoms så lite på det konkreta planet. Ett gemensamt personnummer skulle vara ett stort steg mot gemensamt socialt medborgarskap. Det vimlar av unga svenskar inom servicebranschen i Storoslo, detsamma gäller för Köpenhamnsområdet. Och enligt senaste statistiken flyttar fler unga finlandssvenskar än på länge till Sverige, främst Stockholm, där det förvisso ofta erbjuds arbete och studieplats, men dessvärre sällan bostad.

Rörligheten ökar, men det tycks också trögheten göra. Det behövs inte fler utredningar eller rapporter, utan ett politiskt initiativ. Vem tar det?

Henrik Wilén

Chef, Föreningarna Nordens sekretariat, Köpenhamn