Kvitteringar behövdes inte

Datorer i Esbo Vi har smått roat följt med skriverierna angående de ”bortkomna” datorerna som Esbo stad fortfarande letar efter. Roade är vi för att de inte kommit tjuven på spåren. Mindre roade är vi över det faktum att dylika svinn antagligen fortsätter eftersom man inte lyckats lösa gåtan. Därför vill vi nu ge vår tidigare arbetsgivare tips för att lösa mysteriet.
På 2000-talet spred sig en datahysteri inom skolvärlden. I Esbo tog den sig uttryck i att förse alla skolor, stora och små, med datorer för att effektivera undervisningen. Därför levererade man även en hel del datorer till skolan som vi undervisade i.
Olyckligt nog fanns det inte resurser för att installera dem och vi var tvungna att hoppa över de ouppackade lådorna i korridoren. Efter förfrågningar från skolans sida fick vi svaret att vi snart skulle få ta dem i bruk. Ett halvt år senare blev vi lovade att få datorerna installerade.
Och det stämde. En ny leverans med lika många datorer bars in av två raska unga män som ställde ner paketen där de fann plats på golvet. De fortsatte sedan antagligen till följande skola i samma ärende. De krävde inte kvittering över levererade datorer. Till vår stora glädje pressade man nu dessutom fram resurser till installation. De tidigare levererade datorerna som tåligt låg i sina originalförpackningar var saligen bortglömda, ingen tycktes sakna dem.
Skolans rektor kontaktade koncernledningen i ärendet. Svaret var att innehållet, datorerna, hade föråldrats och var sålunda odugliga för den innovativa stadens lågstadieelever. Rektorn vädjade om hjälp med att bli av med problemavfallet. I sinom tid bars de ut av två utsända unga män som frågade rektorn vart de ska föra dem! Inga kvitteringar behövdes heller denna gång.
Man kan fråga sig vem som är mera bortkommen, beslutsfattarna i Esbo eller datorerna.
Tia Ekström
Tiinu Laurell
Esbo