Facket är en demokratisk rörelse

Samhälle Finland är en demokrati med riksdagsval vart fjärde år och med en regering som lägger fram lagförslag till riksdagen. Att vi dessutom har ett trepartssamarbete mellan regering, arbetstagare och arbetsgivare och breda inkomstpolitiska lösningar har (alltsedan Liinamaa I 1969) utgjort stommen för landets utveckling. Vår förhandlingsmodell och strävan efter att alltid nå konsensus är erkänd världen över som en framgångsrik modell. Ända tills nu.

Regeringen går nu till kraftigt angrepp mot arbetsmarknadsparternas rätt att förhandla kollektivt. Då lagstiftningen hittills försvarat den svagare i arbetslivet vill regeringen nu stärka den starkare, det vill säga arbetsgivaren. Finland har som medlem i Internationella arbetsorganisationen (ILO) godkänt deklarationen om grundrättigheter i arbetslivet; det gäller föreningsfrihet, rätt att organisera sig samt rätt att förhandla kollektivt. Det förpliktar oberoende av regeringsbas.

Våra branschvisa allmänbindande kollektivavtal är unika, sett ur ett nordiskt eller europeiskt perspektiv. Unikt är också vårt permitteringsförfarande, som ger flexibilitet gällande arbetstillfällen, då orderböckerna är tomma. Kollektivavtal garanterar arbetsgivare en förutsägbarhet gällande arbetskostnaderna samt arbetsfred då avtalet är i kraft. Kollektivavtal möjliggör även lokala avtal på arbetsplatserna, något fackförbunden gärna betonat och medlemmarna ansett viktigt. Den politiska manifestationen den 18 september riktades inte mot kollektivavtalen, alltså bröt den inte mot arbetsfreden. Vi har som medborgare rätt att delta, utan att utsättas för påtryckning.

Fackförbunden leds inte som företag. Besluten inom facket styrs på alla plan av medlemmarna; i styrelser, fullmäktige och fackavdelningar. Därför kan inte ”fackbossarna” göra eller säga vad de vill, de måste först skaffa sig medlemmarnas mandat. Nu anser många att fackets medlemmar bara ska knipa käft och svälja regeringens förslag om att införa tvingande lagstiftning i arbetslivet. En lagstiftning som slår hårt och ojämnt ut över arbetstagarna, beroende på bransch och yrke. Och som leder till att den inhemska köpkraften minskar väsentligt. Men enligt regeringen skapas nya arbetstillfällen endast via nedskärningar och tvång. Tro det den som vill.

Tänk om vi kunde vända på steken? Tänk om statsministern skulle använda samma taktik gällande arbetsgivarna? ”Nu skär vi bort alla företagsstöd och skattelindringar för företagen, sedan kan vi tillsammans fundera hur det ska genomföras. Ni ska se till att anställa fler, annars skär vi ännu mer”.

Hur låter det?

Nina Wessberg

Organisationsombudsman
Metallarbetarförbundet