Undvik onödiga påfrestningar

Invandring Lotta Österberg-Englund ifrågasätter (HBL 17.9) värdet av att assimilera invandrare. Parallellen till finlandssvenskar är oriktig av flera skäl. Finsk och finlandssvensk kultur är så lika att det för många är svårt att uppfatta någon skillnad. Vi har bebott landet i århundraden och har rättigheter som invandrare inte kan göra anspråk på. Två befolkningsgrupper fungerar också lättare tillsammans än ett dussin. Det är dessutom värt att minnas att relationerna mellan språkgrupperna inte alltid har varit utan friktion.
Poängen med en enhetlig kultur är inte att den skall ha uppstått eller vidmakthållits hermetiskt tillsluten från omvärlden. Alla vet att kulturer formas i samspel med omvärlden. Därav följer inte att de är mångkulturer. Regionala och lokala varianter kan inte heller jämföras med främmande kulturer.
När vi fordrar att invandrare skall uppgå i majoritetsbefolkningen är det precis vad vi förväntar oss att de skall fordra av oss. Om vi flyttar utomlands godtar vi att uppgå i värdfolket, vilket har skett med emigranter i USA och Sverige.
Stödet för att mångkultur resulterar i konflikter är överväldigande. Det finns ett otal exempel på etniskt och kulturellt splittrade länder som sargats av konflikter. Balkans olyckliga öde är ett avskräckande exempel. Överlag har Östeuropa karakteriserats av spänningar mellan folkgrupper. Afrika har fått lida svårt av att kolonialherrarna ritade kartan utan hänsyn till de olika stammarna. I dag sker gängbildning och gängvåld i Europas städer till stor del på etnisk basis. Bland annat Robert Putnam har påvisat att större mångfald i ett samhälle leder till mindre tillit både inom och mellan olika etniska grupper.
För mer om mångfald och konflikter rekommenderas Byron Roth: The Perils of Diversity: Immigration and Human Nature.
Nazisternas förföljelse av assimilerade judar ger inte stöd för att uppmuntra mångkultur. Antisemitismen uppstod under en tid av skarpa gränser mellan judar och icke-judar. På 1930-talet hade de flesta judar en stark etnisk identitet och egna gruppintressen. Utan de kulturella klyftorna skulle nazisterna aldrig ha vunnit gehör.
De svarta i USA är en skarpt avvikande grupp, där också kulturen skiljer sig från de vitas. Hudfärgen kommer tyvärr alltid att hindra dem från att helt bli ett med vita och andra grupper, och den bildar resonansbotten för en särkultur. I nordstaterna var de dock under 1800-talet i högre grad assimilerade, och upplevde betydligt mindre diskriminering tills en stark inflyttning från södern ändrade karaktären på deras kultur och omgivningens attityder.
När man skyller konflikter på hat och propaganda är det inte till hjälp för det mångkulturella projektet. Det är, till viss del, att förväxla orsak och verkan. Olika gruppintressen leder till slitningar. I den mån folks attityder underblåser konflikter är det inget som enkelt kan motverkas med appeller och manifestationer, ty människonaturen är vad den är. Det säkraste är att inte utsätta samhällsfreden för onödiga påfrestningar.
Joakim Förars
Oravais