Ska allt rivas?

Kollektivtrafik Har statsmakten i Finland tappat riktningen? Varför omkullkastar den långsiktiga planer som vilar på statsmaktens tidigare beslut?
Jag har med bestörtning läst om Kommunikationsministeriets och VR:s beslut att avsluta trafiken mellan Karis och Kyrkslätt. Som gammal Sjundeåbo i över 40 år vet jag vad liknande beslut betyder.
Någon gång i början av 1990-talet avslutade Pohjolan Liikenne trafiken mellan Sjundeå kyrkby och Evitskog, rutten kunde användas för arbetsresor till Helsingfors. Min lösning var  att flytta till Kyrkslätt, bo i Sjundeå bara på veckoslut och betala de kommunala skatterna till Kyrkslätt. Efter pensioneringen har jag återvänt till Sjundeå.
Mera allvarligt var dråpslaget mot dem som bodde mellan Evitskog och Sjundeå kyrkby, delvis också mellan Evitskog och Köklax. Möjligheterna att sälja bostäderna försämrades och utvecklingen i byarna stannade.
Nu har statsmakten riktat ett hårt slag mot Västnyland, i synnerhet mot Sjundeå som har investerat i stationsbyns utveckling. Är kortsiktiga besparingar verkligen värda de skador som indirekt följer? Och hur påverkas tilliten till statsmakten som avtalspartner?
Personligen – som tidigare ordförande för Sjundeås trafiknämnd – blev jag överraskad att Sjundeå fick så pass bra järnvägsförbindelser när Y-tåget började trafikera linjen Helsingfors–Karis. Det var samtidigt ett slag mot bussförbindelserna. Men efter att användningen och statusen för järnvägsförbindelserna har utvecklats från år till år har bussbolagen minskat sin trafik och också kommunen har stött utvecklingen med skattepengar – skall man riva ner allt?
I mitt sista arbete inom energipolitiken gällde det att man bör ha en stabil och förutsägbar linje i besluten – det borde gälla också beslut som gäller trafikinfrastruktur och politik.
Jouko Varjonen
Sjundeå