En racer ska dofta olja

Gamla bilar Hur man förstör ett museifordon. Det borde ha varit rubriken för HBL:s artikel (12.9). Det handlade om elmotorer i gamla klassiska sportbilar.
Då det sedan – i stället – står att läsa att ”eldrift ger gamla sportbilar ny gnista” då man puffar för en viss Michael M. Richardssons sätt att elektrifiera klassiska bilmodeller går skammen på torra land.
”Vi förstör inte museifordon, vi återupplivar trötta gamla sportbilar” säger Richardsson då han byter ut den äkta gamla förbränningsmotorn med dubbla förgasare och överliggande kammar mot någon elektrisk äggvisp eller dammsugarmotor. Blasfemiskt. Obscent!
Om vi inte längre i vår politiskt korrekta värld kan få höra ljudet från en äkta trimmad klassisk sportmotor så ställ fordonet på museum, plombera motorn, men byt inte ut den mot någon äggvisp.
”Eldriven bilklassiker har allt utom oljud” påstår tidningen på första sidan. Ja, men vad som är ”oljud” i den enes öron är musik i den andres. Och om musik går det inte att debattera eller ens diskutera.
Tur att man är så gammal att man troligen slipper montera äggvispen i den Norton Domiracer från 1955 jag använder i uppvisningsloppen för klassiska racermotorcyklar – nu senast i Pyynikin muistoajot. Hellre skrotar jag cykeln än ”elektrifierar” den. En klassisk racer ska föra ”oljud” läcka olja, dofta Castrol R och gå sönder ibland. Och hör sen.
Christer Alm
Isnäs

Svar Som Michael M. Richardson påpekade utgår man inte från ett museifordon, utan från en tröttkörd gammal bil som får en lätt yttre renovering och en ny kraftkälla. Det här är ett av många sätt att förlänga fordonets liv, och Triumph GT6 är en modell som redan finnas rätt allmänt bevarad i restaurerat skick. Elkonvertering är ett alternativ, inte ett påbud. Fortsätt med oljelukten, den behövs också!
Dan Kronqvist
Bil- och trafikredaktör, HBL