Facket är ännu starkt

Samhälle Är facket så vingklippt som Heinz Ramm-Schmidt (HBL 6.9) låter påskina? Han uppmanar regeringen att slå till fackföreningsrörelsen genom hårdare straff för eventuella olagliga strejker, genom att slopa kollektivavtalens allmängiltighet och avskaffa skatteavdraget för fackliga medlemsavgifter.
Den som känner till något om arbetsmarknaden vet att såväl avtal som grundlag hindrar regeringen att ta till alltför drastiska åtgärder. Likaväl vet vi att fackföreningsrörelsen kommer att reagera mot alla försöka att försvaga vårt avtalssystem.
Jag tror inte på en allmän försämring av förhållanden på arbetsmarknaden. Facket har alltid även kunnat gå med på avtal som inte har varit så lätta. Men man kan inte bara slopa alla de förmåner som överenskommits genom avtal under årens lopp. I vissa branscher har facket gått med på sänkta löner överlag för att klara den internationella konkurrensen, men en allmän försämring av allas förmåner, som söndagsersättningar, förlängning av arbetstiden och försämrade övertidsersättningar, kan inte ske på annat sätt än genom avtal mellan arbetsmarknadsparterna.
Samhällsfördraget föll närmast på att nuvarande regering inte kände fackföreningsrörelsen och lyssnade mera på arbetsgivarsidans krav.
Jag tror inte på att man genom stora försämringar av anställningsförhållandena kan skapa en bättre framtid. Genom fackföreningarnas kamp har företagen varit tvungna hitta nya lösningar, det har rationaliserats och nya tekniska metoder har utvecklats. Utan fackföreningar skulle Finland fortfarande kanske vara ett u-land och välfärdssamhället hade aldrig uppstått.
Ramm-Schmidt säger att det i samhället finns en allmän negativ inställning till företagandet och vinstbringande verksamhet. Jag har aldrig uppfattat att så skulle vara fallet inom facket. Vi vet alla att ifall ett företag går bra ger det fler arbetstillfällen och inkomster för stat och kommun. Däremot kan facket inte godkänna den sida av företagsamheten som för vinsterna till skatteparadis och skatteflykt för dem som tjänat miljoner euro på det arbete som till största delen utförts av de anställda. Ensam kan ingen göra miljoner annat än genom börsspekulationer, om ens där.
Vi behöver förnyelser inom arbetsmarknaden, men först och främst behöver vi förtroende mellan avtalsparterna och ett godkännande av motparten. Arbetsmarknadsparterna måste anses vara likställda och respektera varandra. Januariförlovningen från 1940 förpliktar.
Sven-Erik Nylund
Vanda