Kverulantiskt invandrarparti

SFP Det är roande, men samtidigt en smula tragikomiskt att följa med SFP-ordförande Carl Haglunds retorik efter det att partiet förlorat sin “hävdvunna” plats i regeringen.  De flesta reformer som regeringen Sipilä föreslår skjuts ned. Allt är så fel som det bara kan vara. Men skulle SFP ha tagits med i Sipiläs regering är jag övertygad om att Haglund skulle stå sida vid sida med Juha Sipilä, Alexander Stubb och Timo Soini och med allvarlig min förklara hur svår situationen är och att de av regeringen föreslagna åtgärderna därför är nödvändiga.

Förutom att kritisera regeringens politik synes Haglund och SFP främst koncentrera sig på att attackera Sannfinländarna. Måltavlorna är ministrarna Timo Soini och Jussi Niinistö. Som före detta försvarsminister tycker väl sig Haglund vara väl lämpad att kritisera alla uttalanden som den senare gör.

Att diskutera hur försvaret av Åland skall ske vid en eventuell kris är naturligtvis tabu. Åland är demilitariserat, det vet väl alla. När fienden närmar sig ställer varje ålänning upp med en kopia av konventionen och faran är avvärjd. Hur naiv får man egentligen vara? När de gröna gubbarna kommer är konventionen endast värd det papper som den är skriven på.

Likaså tycks det vara svårt att medge att undertecknandet av Ottawafördraget om personminorna var en jätteblunder från Finlands sida. Det av president Tarja Halonen frampressade undertecknandet kan ännu någon gång i framtiden kosta många finländska soldaters blod. Nedläggandet av ett stort antal garnisoner kanske inte har en så stor strategisk betydelse men på försvarsandan och de berörda orterna har åtgärden haft en klart negativ inverkan. I denna fråga borde man med hänsyn till traditionerna ha gått mera varsamt fram.

Det vanliga argumentet är att man inte, då besluten fattades, kunde veta hur världen ser ut i dag. Men den som kan sin historia vet att ingenting är så säkert som det osäkra. Detta gäller i synnerhet Ryssland. Man bör minnas att regeringen Cajanders kortsynthet vad beträffar försvarsanslagen kostade många finländska soldaters liv under vinterkriget.

SFP framstår i dag som ett kverulantiskt invandrarfixerat parti med fötterna stadigt i luften. Hittills har SFP:s obestridliga insatser för det svenska språket för många varit det främsta och kanske enda incitamentet för att rösta på SFP. Fortsätter partiet på den nu inslagna linjen är jag rädd för att mången trogen väljare börjar se sig om efter andra alternativ.

Ronny Rönnqvist

Esbo