Finland ett av världens mest monokulturella samhällen

Mångkultur Kan man tillhöra flera olika kulturer samtidigt? Kan man till exempel samtidigt vara kristen, muslim och ateist? Kan man vara både konservativ och liberal, både för och emot jämlikhet, för och emot socialism och kapitalism, för och emot att ta emot stora mängder flyktingar? Svaret är självklart.

Men även om man inte kan höra till olika kulturer (samtidigt) så kan man som person visa tolerans och till och med förståelse för många kulturer som man inte tillhör. Ett visst mått av kulturell tolerans har sedan mitten av 1900-talet varit rätt typiskt för den europeiska kulturen. Detta utesluter inte stark intolerans mot vissa kulturer. Rasism och nazism hör till standardexemplen. Somliga inkluderar också marxism och kommunism. Självklart hör islamsk och annan religiös extremism till denna grupp.

Kan en stat vara mångkulturell? En stat är en administrativ, inte en kulturell enhet. Men den eller de dominerande kulturerna i en stat tar sig uttryck i lagstiftningen och förordningarna. Därtill kommer den nästan oändliga mängden oskrivna regler och normer. Det är varje medborgares skyldighet, vilken kultur hen än räknar sig till, att följa dessa. (Alla håller inte med om detta. Somliga anser att det egna samvetet står över lagen. Ibland är det, anser man, en moralisk skyldighet att handla i strid med lagen.) En stat kan inte ha en skild uppsättning lagar för varje kultur inom sina gränser. Till exempel både dödsstraff och inget straff alls för hädelse. Land skall med lag byggas, annars hamnar vi i den typ av kaos som i dag existerar i många muslimska länder och som leder till enorma flyktingströmmar.

Det hävdas ofta att dagens Finland är mångkulturellt. Stämmer detta? I själva verket är vårt samhälle ett av de mest monokulturella i världen.

De flesta har samma religion, samma värderingar, samma syn på demokrati, yttrandefrihet och jämlikhet. Nästan alla firar jul, påsk med mera. Vi är eniga om hur viktig utbildning är för både gossar och flickor, om att forskningen skall vara fri. Vi har (jämfört med andra kulturer) samma syn på kärlek, sex och familjeliv. Samma strävan efter materiella prylar, ekonomisk tillväxt, betald semester, pension, möjlighet att resa. De små skillnader som finns blåses upp till orimliga proportioner i medierna. Också detta är ett typiskt drag för vår enhetskultur.

Utgör de flyktingar vi tar emot ett hot mot denna enhetskultur? Flyktingarna själva upplever en mer eller mindre genomgripande kulturkrock. De är tvungna att anpassa sig åtminstone till landets lagar, förordningar och till de viktigaste oskrivna normerna. Det är det pris de måste betala för att få leva i (relativt) fredliga och trygga förhållanden. Att de upplever identitetsproblem (vem är jag egentligen?) är oundvikligt. Deras möjligheter att påverka den stora majoritetskulturen är däremot minimala. Finska kvinnor kommer till exempel inte att börja skyla sina kroppar och sitt hår. Flyktingarna kan inte påverka vår liberala inställning till det sexuella och så vidare.

Det som däremot utgör ett hot (eller en rikedom enligt en del) är den engelsk-amerikanska kulturen. Den har redan i decennier påverkat speciellt unga. Snabbmat, hamburgare och Coca-Cola har ersatt vår traditionella matkultur. Potatisgröt, strömmingslåda, stekt njure, kålpudding etcetera är i dag okända bland de yngre, medan pizza, kebab, tacos, sushi är vardagsmat. Popmusiken är till 90 procent på engelska, tv-serierna härstammar från England eller Amerika, film, mode, prylar och uttryckssätt är amerikanska.

Är detta något som borde oroa oss? Inte alls! Globaliseringen innebär att de små kulturerna dör ut och uppslukas av de stora. En kultur har inget egenvärde. Ingen kultur är i någon objektiv mening bättre än någon annan.

Hans Rosing

Samhällsfilosof, Västanfjärd