Yttrandefrihet är rätt att irritera

Charlie Hebdo Imamer och muslimer runt om i Europa fördömer våldsdådet i Paris och försäkrar att detta inte är islam. Vad är det då? Det vet vi att attacken utfördes av ett par jihadister som en hämndaktion för Carlie Hebdos satiriska teckningar av profeten – hädelser enligt dem och som de anser sig ha rätt att straffa för. Samtidigt i akt och mening att lägga munkavle på den västerländska yttrandefriheten.
Jihadisterna i fråga är väl medvetna om de delar av Koranen och haditherna med vilka de kan rättfärdiga sina gärningar. Samma gäller för terrororganisationen IS, Boko Haram, al-Qaida och andra jihadister.
Då islamska apologeter säger att jihadister citerar Koranen ”lösryckt ur sammanhanget” lämnar de osagt att det mesta i Koranen inte har något sammanhang. 
Pudelns kärna är att profeten fick sina uppenbarelser först av ängeln Gabriel och senare direkt av Allah. Med andra ord; Koranen är slutgiltig och oföränderlig. Muslimen kan alltid försöka negligera, släta över eller glömma bort något i Koranen men hen kan aldrig förneka en enda rad i den. Det är blasfemi. 
Hur komma ur dilemmat? En långsam sekulariseringsprocess är antagligen på gång bland de västerländska muslimerna men det är ändå fundamentalisterna som anger tonen och dem finns det minsann mer än tillräckligt av. 
Bibeln är enklare att handskas med. Den skrevs av människor för tusentals år sedan och man kan alltid säga: ”Det var då det, nu gäller andra omständigheter”.
Yttrandefriheten betyder också rätt till att irritera, skoja och förarga. Det förstår vi lätt när det kommer till utmana kristendom och judendom. Islam ska kunna kritiseras på samma grunder och tåla samma behandling som övriga religioner utan att kritikerna ska känna rädsla för repressalier eller anklagelser om hets mot folkgrupp.
Trots tragedin i Paris var det fint att se mänskor bära skylten ”Je suis Charlie” med allt vad innebär.
Krister Kronlöf
Helsingfors