Arabiska våren ett västerländskt önsketänkande

Mellanöstern Hbl:s ledare (22.7) ”Gaza är ett ghetto” speglar ett tänkande ”som har sin förankring i det förgångna inte i realiteter”. Hänvisningen till att skuldkänslor och traumat efter judarnas bittra öde under andra världskriget leder till att det judiska folket uppfattar varje hot som ”ett hot mot hela den judiska statens existens” är en grov undervärdering av de verkliga förhållandena.

Realiteterna är att den demokratiska staten Israel är omgiven av stater som antingen förnekar förintelsen eller ser den som en början till det som de planerar att fullfölja, nämligen att utplåna alla judar. Vi i väst tror blåögt att arabstaterna har samma värderingar som vi. Vårt sätt att tänka baserar sig på den judisk-kristna etiken att alla människor har samma värde, att man skall handla så att man inte skadar sin medmänniska och att livet är värdefullt så att ingen har rätt att ta en annans liv.

Ser man på det som sker i Mellersta Östern ur Israels grannars synvinkel har det hela tiden varit klart vilken deras målsättning är. De har aldrig stuckit under stol med att deras mål är att utplåna staten Israel. I väst har det inte tagits på allvar eftersom det strider mot våra värderingar. Själv var jag 1999 med i en grupp som, på 1 000-årsdagen av första korståget, bad ortodoxa, judar och muslimer om förlåtelse för det som skedde när Jerusalem intogs. Min fru och jag ingick i gruppen som fick audiens hos stormuftin. Efter att han fått höra bönen om förlåtelse höll han ett långt politiskt tal där han inte ens nämnde det vi ville föra fram. Han avrundade sitt tal med att säga att ”nog blir det snart fred i Mellersta Östern när vi har drivit alla judar i Medelhavet!”

I början av detta år läste vi om reaktionerna på fredssamtalen. En högt uppsatt tjänsteman inom Palestinska myndigheten fick av en journalist frågan om man slutar med angreppen på Israel om man får en egen stat. Svaret kom med stor pondus; Självklart inte, vi skall ha hela landet!

När Israel friger tusen terrorister för att få en soldat frigiven jublar den andra sidan när deras ”hjältar” skjuter raketer från en sjukhusgård.Eller använder skolor, som FN:s hjälporganisation för Palestinaflyktingar uppehåller, som depåer för sina raketer eller själva lämnar hus som Israels försvarsmakt förvarnat att man tänker förstöra och ser på när grannarna rusar in för att agera levande sköldar. Ett tänkesätt som för oss västerlänningar är helt oacceptabelt, men som tyvärr är den krassa verkligheten bland majoriteten av Israels grannar.

HBL-ledaren börjar med ”Vi ser med avsky på det som händer i Gaza” och det är sant därför att varje förlorat människoliv är en katastrof. Men människorna på Gazaremsan kunde ha haft ett helt annat liv än de nu tvingas leva om Hamas hade tänkt på deras bästa i stället för att välja hatets och våldets väg.

Gaza är ett naturskönt och fruktbart område, det ekonomiska stödet som palestinierna fått överstiger mer än hundrafalt allt vad andra grupper fått i u-hjälp, FN står fortfarande för över 70 procent av livsmedelsförsörjningen och EU betalar stora summor till lön för tjänstemännen inom den palestinska myndigheten. Sammantaget borde allt ha resulterat i att levnadsstandarden på Gazaremsan kunde ha varit högre än i Israel.

Det har skett stora förändringar i världen på en kort tid därför att människors tänkesätt förändrats. I århundraden har kristna levt i det muslimska Irak men nu har många områden tömts på kristna därför att alternativen för dem är att övergå till islam eller att riskera att bli dödade. Detta faktum har visserligen börjat uppmärksammas i pressen, men ger inte sådana rubriker som situationen i Gaza. Det kan bero på att man enligt västerländska sätt att tänka inte vill tro att människor kan vara så onda som de i verkligheten är.

En annan orsak kan vara ren okunskap. Vill man inte se sanningen om situationen i Mellersta Östern är man blind för det som verkligen sker. Men då blir också slutsatserna sådana som är helt eller delvis utanför verkligheten. Det tänkesätt som ledde till förintelsen har inte dött ut. Och den som satt sig in i tänkesättet i Mellersta Östern och erkänner fakta vet att ”den arabiska våren” var ett västerländskt önsketänkande.

Realiteterna har redan länge talat ett helt annat språk om dödens kyla och mörker över folk och grupper i samhällen där demokrati tenderar att vara något som väst klistrar på för att täcka över sin okunskap.

Carl Gunnar Weckström,
Karis