Råg i ryggen Haglund

Skatter. Beträffande pensionärernas straffskatt: I sin debattartikel, gällande regeringens diskriminerande och icke neutrala skattebeslut med dåvarande minister Urpilainen i spetsen, förklarar SFP:s partiordförande Haglund (HBL 22.5), att SDP i regeringsförhandlingarna måste få kött på benen.

Samtidigt sägs skatten vara en så kallad ”solidaritetsskatt”.

Det är inte särdeles lyckat att tala om solidaritet då skatten inte gäller alla inkomster och inte över huvud taget löntagare, oberoende av hur stora löner och resultattillägg man får. Den extra skatten på sex procentenheter gäller endast cirka 50 000 pensionärer. Den är således närmast en straffskatt. De två procent löntagarna betalar från en mycket högre inkomstgräns, gäller också pensionstagarna (som betalar skatten utöver nämnda sex procent). Dessa två procent kan man kalla solidaritetsskatt.

Det är klart att SDP inte vill ta kamp med löntagarnas organisationer beträffande den högre procenten trots att de stora medlen skulle ligga just där. Svagt däremot är, att varken SFP eller SPF (Svenska Pensionärsförbundet) ljudligt har hört av sig då regeringen överraskande kom fram med skatteförslaget och utan sedvanliga samhälleliga utlåtanden.

Vissa delar av regeringens paket gynnar den tillväxt näringslivet behöver, men det verkar som om vissa pensionstagare nu måste betala för de förbättringar för näringslivet man i övrigt beslöt om. På sätt och vis blir det en inkomstöverföring från vissa pensionärer till företagsverksamheten och aktieägarna! Införandet av skatt på alla dividender (Urpilainens personliga triumf) är i sitt slag lättare att acceptera eftersom den är neutral det vill säga den gäller inte endast pensionärernas dividendinkomster utan även löntagarnas dividender.

Rätt svagt att förklara att riksdagens justitieombudsman inte har något att anmärka på ett förfarande, som i nästan vilken annan västerländsk demokrati som helst i Europa skulle innebära självmord för den som räknar pensionärerna som sina väljare. Det är väl inte JO:s uppgift.

Det är ju som Haglund säger politiska kompromisser (det vill säga ”kött på benen”) för SDP. Det hade varit bättre on Haglund avslutat sitt inslag med att konstatera att han gör vad han kan för att korrigera missförhållandet i stället för att passivt skriva ”att det är osannolikt att dessa kontroversiella skattebeslut blir långvariga”.

Kunde senast nu ge politiska poäng åt den regeringspart som är först ute med att korrigera skönhetsfläcken à la Urpilainen.

Lasse Bergström,
Esbo