Barn behöver sin mamma

Att vara hemmamamma är i dag sällsamt, när det för några årtionden sedan var ett mycket vanligt yrke. Den största orsaken till att detta arbete försvann, var tanken, att varje vettig kvinna använder sina kunskaper till annat än att uppfostra barn, och sätter barnen på daghem för att kunna sysselsätta sig med viktigare saker.

Många hemmamammor kämpar därför i dag med sin självuppskattning. Hjärtat säger, att det är rätt och riktigt att ta hand om sina barn hemma och att det är värdefullt att ägna sin tid åt familjen. Samtidigt känner många trycket från samhället när de ger upp sin karriär.

För att mödrarna ska kunna delta i arbetslivet, har samhället satsat på daghem, vars uppgift är att ordna en vårdplats åt alla barn. Detta behövs just därför att kvinnan ska vara tillgänglig på arbetsmarknaden och vara jämställd med mannen.

Nu för tiden har denna idé utvecklats ytterligare. Nu ses dagvården som en fördel också för barnet och för pappan, det vill säga som hela familjens rättighet. På det här viset ges ansvaret för barnets skötsel och uppfostran till dagvårdare och därmed får föräldrarna sin frihet.

Slutresultatet har blivit att jämställdhet och frihet ser ut att ha rövat barnen deras rätt till en trygg barndom. Vilseledande i denna debatt är att när man poängterar jämställdhet och frihet, kan det vara svårt att se den förändring som skett i barnens liv.

De senaste åren har det också börjat blåsa nya vindar från barnpsykologernas håll. Många psykologiska undersökningar har bevisat, att små barn behöver sina föräldrars närhet och speciellt mammans kärlek och omsorg för att kunna växa upp till kärleksfulla och balanserade vuxna.

Vårt samhälle har hela tiden förbisett barnens psykiska behov. Vi har byggt ett välfärdssamhälle där föräldrarnas karriär går om barnens känslor, fastän småbarn saknar framför allt sin mamma.

Barns och ungdomars psykiska illamående har i det finländska samhället börjat ungefär samtidigt som jämställdheten på arbetsmarknaden började slå igenom. Barnens situation har bara blivit sämre under det senaste årtiondet på grund av samhällets utveckling som inneburit föräldrars tidsbrist och hektiska arbetstakt. Beslutsfattarna erbjuder fler psykologer som lösning på barnens psykiska problem. Man försöker alltså bota sjukdomen med samma läkemedel, som tidigare har förorsakat den: genom att lämna barnen i samhällets vård.

Men det här fungerar inte. Barnet är en känslig människa, som behöver kärlek, trygghet och stabilitet för att utvecklas till en empatisk och balanserad vuxen.

Jaana Uolamo,
Ackas