Mobilisera lokalsamhället

Problemen i kommunreformerna gör det angeläget att fundera på färdvägar som kunde leda framåt oberoende av reformernas dynamik. En av de viktigaste frågorna gäller lokalsamhällets framtida roll.

Ännu in på 1990-talet var Finland utpräglat lokalt. I ett längre historiskt perspektiv märker man snabbt att lokalsamhället spelat en viktig roll i alla skeden av den finländska samhällsutvecklingen. För första gången i landets historia är det nu helt åsidosatt som drivkraft i samhällspolitiska reformer i den meningen att man inte längre utgår från lokalt anpassade lösningar. Det leder till ett perspektivfel i politiken som betyder att man nervärderar den lokala variationens och de lokala drivkrafternas betydelse för att lösa samhällsproblemen. Det är av många orsaker en farlig väg.

I sommar har det publicerats flera undersökningar som belyser problematiken.

Regionforskaren Timo Aros studier visar att regionernas konkurrenskraft nu utvecklas mycket olika. Själv har jag följt med den kommunala utvecklingen i de tvåspråkiga områdena. På kommunal nivå har Svenskfinland alltid varit en mosaik medan skillnaderna på regionnivå varit klara. De blir allt tydligare.

Vid Östra Finlands universitet har forskare visat att de största skillnaderna i befolkningens hälsa finns inne i städerna, och att kommunernas hälsopolitik inte förmått beakta områdesmässiga skillnader i hälsorelaterade faktorer. Också den detaljerade och utmärkta områdesindelning som Finlands miljöcentral nyligen gav ut gör det klart att kommungränserna inte fångar in viktiga mikroregionala förändringar.

Vilka är lärdomarna av de här undersökningarna? Bland annat att det är i ett komplicerat spänningsfält av stora och små förändringar som dagens lokalsamhällen formas. Det offentliga beslutsfattandet klarar inte av att samtidigt reagera effektivt på så vitt skilda problem som uppstår i städernas kärnor, glesbygdernas utflyttningsområden eller på gränserna mellan stad och land.

Utan det fungerande lokalsamhällets känselspröt blir uppgiften direkt omöjlig. Det är inte bara enskilda individer och utsatta befolkningsgrupper som löper en allt större risk att falla emellan samhällets skyddsnät och stödsystem utan hela geografiska områden.

Vi har vant oss vid att se kommunerna, byarna och stadsdelarna som lokalsamhällets och närdemokratins fästen. Tyvärr räcker det inte. Om man inte kan upprätthålla en tillräckligt stor variation i de kommunala strukturerna, öka kommunernas handlingsfrihet och rejält minska deras uppgifter är det i framtiden bara effektiva partnerskap mellan företag, organisationer, föreningar och offentliga institutioner som kan ha en chans att mobilisera lokalsamhället mot de starkt föränderliga regionala och lokala problem som hela tiden växer fram.

Den regionala projektaktiviteten visar att det nog finns handlingskapacitet. Många partnerskap klarar av att vara genuint gränsöverskridande både i geografin och i tanken, i sättet att närma sig problem och lösningar. Tyvärr minskar EU-stöden med en fjärdedel i och med den programperiod som börjar nästa år och de kommer allt mera att riktas till stora näringslivsprojekt. Givet mångfalden i de problem vi har är det en alldeles för snäv regionalpolitik.

De tvåspråkiga områdena har alltid haft en stark förankring i lokalsamhället. De regionala styrkorna och svagheterna är jämförelsevis tydliga. Med litet större samarbetsvilja kunde Svenskfinland visa vägen nationellt genom experiment och gränsöverskridande samarbete för att ge lokalsamhället den plats i samhällspolitiken det förtjänar.

Stefan Sjöblom,
professor,
Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet