Prisökning skapar intresse för minkfarmer

Debatten om uppfödningen av pälsdjur, främst mink, har blossat upp igen i Sverige sedan de allt högre priserna, senast vid auktionerna i Helsingfors och Köpenhamn, lockat hundratals lantbrukare att överväga nyetableringar och utbyggnader.

Branschföreningen Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund med 72 aktiva medlemmar räknar med att produktionen inom något år kommer att öka med 20–25 procent. När detta kom till allmänhetens kännedom via medierna reagerade omedelbart både Miljöpartiets talesperson Helena Liander i riksdagsgruppen med att återigen kräva större utrymmen i minkarnas burar. Hon uttalade att om en rödgrön regering kommer till makten efter riksdagsvalet 14 september nästa år kommer partiet att se till att reglerna skärps.

Socialdemokraterna som regerade ensamma fram till 2006 förberedde då en ny lagstiftning som skulle innebära betydligt större plats i burarna och tillgång till vatten att simma i för minkarna.

Men den efterföljande borgerliga fyrpartiregeringen fullföljde inte förslagen och avvisade också oppositionens motioner om hårdare lagar. Det skedde med motiveringen att det inte fanns stöd i forskningen eller i beprövad erfarenhet för att minkarna behövde mer svängrum.

Organisationen Djurens rätt, vars medlemmar ofta misstänks ligga bakom flera attentat mot minkfarmar, kräver förbud mot uppfödningen. Men även betydligt större burar än i dag kommer att kväva branschen, anser minkfarmarnas företrädare.

Huvudargumentet för att behålla och utveckla näringen är att en nedläggning innebär att uppfödningen då flyttar till länder med avsevärt sämre djurskydd. Dessutom skulle ett tusental jobb förloras i glesbygder där det är mycket ont om annan sysselsättning.

Minkfarmarna i Sverige producerar årligen cirka en miljon skinn från minkar och har ungefär 500 anställda, dessutom ungefär lika många är sysselsatta med service, exempelvis foderhanteringen.

Flertalet finns längs Hanöbukten i sydöstra Sverige med god tillgång till avfall från fisket, särskilt halvön Listerlandet i Sölvesborg kommun där också branschorganisationen har sitt säte. Kommunerna Kristianstad samt Simrishamn i äppelriket Österlen har flera minkfarmar, några finns spridda i Västergötland och Småland.

Branschföreningens VD Johan Dalén uppger att han i samband med prisuppgången fått över hundra samtal från lantbrukare som är intresserade av att komplettera jord- och skogsbruket med minkuppfödning.

Det är den snabbt växande kinesiska välbetalda medelklassen som ligger bakom den ökande efterfrågan av minkskinn på världsmarknaden. På auktionen i Helsingfors drevs priserna upp till närmare 100 euro för hanskinn och uppemot 60 euro för honskinn, ungefär tre gånger så mycket som för tre år sedan. Volymerna har också fördubblats under 2000-talet.

Över 400 kinesiska uppköpare uppges ha bevistat auktionen i Helsingfors på försommaren och flertalet fortsatte till den i Köpenhamn kort därefter. Prisökningen har medfört att den svenska exporten av minkskinn förra året på cirka 100 miljoner euro i år väntas stiga till ungefär 125 miljoner euro med samma volym.

Största köparländer efter Kina är Ryssland, Turkiet och Grekland. Där sys pälsarna upp och många exporteras tillbaka till västvärlden. Den köpstarka delen av den kinesiska medelklassen använder hellre den högre kvalitén från pälsar producerade i de nordiska länderna medan skinnen producerade hemma i Kina företrädesvis säljs till Ryssland.

I Sverige förekommer knappast någon vidareförädling till klädesplagg längre på grund av de högre arbetskostnaderna och låga efterfrågan efter kampanjerna mot att bära päls. Flertalet pälsbutiker har slagit igen, ett exempel är Malmö som på 1990-talet hade ett halvt dussin specialbutiker, i dag en enda som är i det närmaste bepansrad för att undvika krossade skyltfönster.

Djurrättsaktivisterna har dock hamnat i vanrykte efter de många sabotagen, särskilt när de släppt ut minskar till en säker död i naturen.

Branschorganisationen har nu ändrat attityd från att tidigare ha undvikit publicitet till att ta debatten i offentligheten och har förmodligen vunnit en viss sympati med påståendet att man har världens mest djurvänliga minkproduktion.

Dessutom har den nyligen fått ett miljöargument som talar för päls i stället för exempelvis fleecematerial i kläder vintertid. Fleece avger nämligen små plastfragment på 0,002–0,2 millimeter som inte fångas upp i reningsverken och i stället hamnar i näringskedjan. En enda tvätt av en fleecetröja kan medföra att uppemot två tusen plastfragment hamnar i avloppsvattnet och sedan tas upp av plankton. Provtagningar i Östersjön har visat överraskande stora plastmängder.

Henric Borgström är ekonomijournalist som verkat under 40 år i svensk press, radio och tv.