Rätt av Päivi Räsänen om lag och moral

Samhälle Både i Finland och internationellt har diskussionen gått varm efter inrikesminister Päivi Räsänens tal på ett stort kyrkomöte där hon förklarade att en kristen kan hamna i situationer där samvetet tvingar en att bryta mot normer, grupptryck och till och med lagar, i de fall de uppenbart går emot Guds vilja. Talet har blivit starkt kritiserat på flera håll. En ansvarig politiker kan inte uppmana människor att bryta mot lagen, framför allt inte med hänvisning till Bibeln, menar man.
Vi har ingen ambition att försvara varje formulering i Räsänens tal – som i skrivande stund enbart föreligger på finska. Vi vill dock poängtera att kritikerna i huvudsak rör sig på ett alltför ytligt plan, och tycks ha missat en del av det som framstår som Räsänens huvudpoäng. Dels valde hon i sitt tal att exemplifiera sin poäng med historiska och nutida situationer där myndigheter uppmanat medborgare att döda människoliv. Hon hänvisade till de barnmorskor på Moses tid som aktivt bröt mot lagen att mörda hebreiska gossebarn, via dem som vägrade delta i nazisternas brott mot mänskligheten, och fram till nutidens vårdpersonal som känner sig pressade att medverka till aborter mot sitt samvete.

Räsänen underströk däremot medborgares grundläggande plikt att underordna sig lag och överhet, men att människor samtidigt kan vara moraliskt tvingad att lämna ett yrke där man ser sig nödgad att ta människoliv.

Dessutom förbiser kritiken helt att Räsänens hållning alltid har varit en självklar grundposition för varje kristen, oavsett position i samhället. Det har också varit en kristen utgångspunkt ända sedan apostlarna blev förbjudna att predika om Jesus, men vägrade följa det budet då det stred mot deras samvete. När Martin Luther King satt fängslad för att ha brutit mot dåtidens raslagar hänvisade han till Thomas av Aquinos ord att en lag som inte överensstämmer med den gudomliga lagen i våra samveten inte är någon lag alls.

Räsänens inställning till relationen mellan lag och etik ligger alltså helt i linje med den klassiska hållningen för kristna genom två årtusenden. Dessa resonemang förs inte heller med direkta hänvisningar till bibelcitat, som Räsänens kritiker vill mena, utan baseras på den under lång period utmejslade judisk-kristna värdefilosofi som ligger till grund för den västerländska civilisationen, och som säger att varje människa äger ett okränkbart värde bara genom att vara människa.

Att bejaka denna hållning måste vara den rimliga positionen för varje kristen politiker, även i regeringsställning. Det blir såväl introvert som högmodigt att hävda att alla andra länder må ha lagar som bör förändras eller till och med brytas av moraliska skäl, men att det egna landets lagar har nått fullkomlighetens nivå och aldrig bör utsättas för en skarp moralisk prövning.

Att envetet hävda principen att varje lag alltid måste följas enbart på grund av att den är lag kan leda till de grövsta former av barbari. Att kritisera eller till och med öppet bryta mot en orättfärdig lag är inte med nödvändighet fel, det kan tvärtom vara etiskt nödvändigt. Det senaste seklets starkaste bevis på denna sanning utspelades i Nürnbergrättegångarna, där de nazistiska ledarna dömdes trots att de hänvisade till att de bara följt order och gällande lag. Domstolen slog tvärtom fast att de borde ha brutit mot Tredje rikets lagar och i stället följt sin yrkesetik.

När det gäller de medicinsk-etiska frågor om liv och död som Räsänen hänvisar till förkunnar Finlands läkarförbund dessutom samma inställning i sina etiska riktlinjer: ”Då etikens regler ställs mot gällande lag ska en läkare i första hand följa sin etiska övertygelse.”

Ståndpunkten att en lag måste vara grundad på den naturliga lagen i våra samveten är alltså väl etablerad i vårt samhälle, och bör stå ännu fastare när kritiker försöker kullkasta den.

Per Ewert,
informationssekreterare
vid Claphaminstitutet

Mats Tunehag,
global talesman inom reli-
gionsfrihet för World Evangelical Alliance

Ola Hössjer,
professor i matematisk statistik

FOTNOT Artikelförfattarna är fellows vid tankesmedjan Claphaminstitutet i Stockholm.