Vadå metropol?

Grankullabon Lucas Luque Lindelöf efterlyste storstadsprägel (Hbl 19.6), men jag är tvungen att göra honom besviken. Någon sådan blir det aldrig av Helsingforsregionen. Vi är helt enkelt för få.

För att uppnå en befolkning på futtiga en miljon, får vi ta med alla fyra städer i huvudstadsregionen och då har vi ett landområde som är över sju gånger större än Paris, men med en tredjedel av befolkningen.

För att också utanför Helsingfors centrum skapa den genuina storstadsmiljö som Lindelöf suktar efter, bör vi ju då skapa många centra med ett stort sortiment av butiker och med kulturutbud såsom teatrar, opera, fina restauranger, museer och sevärdheter. Men i de förorter där man gått in för att bygga tätt, har vi en samling monotona höghus, en R-kiosk, en K- och en S-butik samt ett ölsjapp. Ingen flanerar i en sådan miljö.

Mitt recept är att vi inser att Helsingfors är vår huvudstad och tillgänglig för oss alla. Vill man bo urbant gäller det att bosätta sig någonstans söder om Tölötorg. Men i förstäderna: låt oss i stället få bo trivsamt och luftigt, gärna på marknivå. Låt oss där utnyttja det faktum att vi har plats i stället för att med våld packa ihop oss.

I Esbo talas det nu dessvärre om att förtäta kring metrostationerna, speciellt i Mattby och Hagalund samt kring järnvägsstationerna i Esbo centrum och Alberga. Tanken är att man den vägen minskar behovet av bil. Men det är nog en tankelapsus. Trots att Esbos befolkning växer, ökar inte rusningstrafiken in till Helsingfors centrum eftersom antalet jobb där är på sin höjd konstant.

Esbo har nog sin egen charm, men staden är gles och föga urban. Som Lindelöf nämnde har vi en vacker natur med många fina sjöar, en underskön park i Noux och en unik skärgård.

Det finns faktiskt en hel del sommarstugor i landets näst största stad, både i skärgården och vid sjöstränder, ett fenomen som knappast förknippas med termen metropol.

Klart att vi i våra olika centra också bygger höghus, men det ska finnas tillräckligt med olika slag av bostäder, såsom låghus, radhus och småhus. Vidare är det viktigt att det finns bostäder av varierande prisnivå. Trivsammast blir det om vi får in en så brokig social spridning som möjligt på invånarna inom området.

Trivseln ska vara ledstjärnan, och till den hör också att trafiken löper. Det behövs kollektivförbindelser kors och tvärs och det ska finnas cykelvägar, samtidigt som gatu- och vägnätet måste utvecklas i takt med befolkningstillväxten. Också bussarna behöver ett bra vägnät. Att förtäta ytterligare är trafiktekniskt kontraproduktivt och ökar minsann inte trivseln.

Huvudstadsregionens städer är mycket olika. En hopslagning av dem skulle bli helt ohanterligt, och allra minst någon metropol.

Fred Granberg,
Esbo