Alkoholfrågan måste avpolitiseras

Alkohol Man kan hoppas att senast Lucas Lindelöf (Hbl 5.5) och de som är jämnåriga med honom skall komma att bilda den generation av opinionsbildare och politiker som får till stånd en ny, friskare syn på alkoholfrågan.
Alldeles för länge har generation efter generation av beslutsfattare kritiklöst ärvt och anammat den dogmen att alkoholfrågan inte kan tacklas på annat sätt än genom monopol, restriktioner, förbud och hutlös beskattning. Har vi inte redan sett nog med bevis på att politiseringen inte har varit det rätta sättet? Alkohol och nykterhet skulle aldrig ha gjorts till frågor att skötas av riksdags- och tjänstemän. Detta är ju i högsta grad kulturfrågor.
Kanske är vår alkoholkultur ändå inte precis ”flera hundra år efterbliven”; forskarna anser att det ännu på 1800-talet, innan överheten började se det som sin uppgift att befatta sig med hur gemene man nyttjar alkohol, dracks ganska måttligt i landet.
Även om situationen inte är riktigt så katastrofal som Lindelöf utmålar den är den inte bra. Den stora majoriteten av befolkningen, både de yngre och de äldre, kan trots allt handskas med alkoholen på ett vettigt sätt. Det stämmer inte heller att bara vi finnar skulle klanta oss i fyllan.
Men, vårt alkoholbeteende i sina mera negativa former är i mycket ett upproriskt protestbeteende. Man vill trotsa förmynderiet, som upplevs som orätt, rentav kränkande. Det är lite av en sport att visa att man kan dricka där det inte är tillåtet, då det inte är tillåtet, och mer än vad som egentligen behövs. Man dricker helst det billigaste man kommer över, och så länge det räcker. Så var det under förbudslagstiden och så är det nu, då man gärna åtar sig besväret att åka till Estland för att införa så stora mängder fördelaktigare dryckesvaror som möjligt. Vill man inte i sitt stilla sinne liksom visa förmyndaren och skattmasen långnäsa genom detta?
Som Lindelöf konstaterar ”det som måste göras är att plöja upp det gamla och så på nytt”. Alkoholfrågan måste avpolitiseras. Är det vettigt att den skall skötas av nykterhetsfolk i samråd med dem som har till uppgift att måna om statsintäkterna?
I fråga om alkoholbeskattningen börjar toleransgränsen vara nådd, i synnerhet med tanke på att vi bor i ett EU-land. Och som sagt, ”det finns alltid något billigare alternativ”. De som drabbas värst av höga priser är dessutom de som sämst har råd, och i fråga om de mera beklagansvärda fallen går dryckerna alltid framför nyttigare anskaffningar.
Det finns ingenting som talar för att vi i Finland skulle orka börja supa värre om förmynderiet avskaffas och ersätts med en på vars och ens eget förnuft baserad självreglering, det vill säga alkoholkultur.
Harald Linderborg,
Esbo