Pensionärerna som resurs

Jag hakar på Maire Peltonen (Hbl 3.9) och påstår att vårt lottovinstsamhälle nog klappar ihop utan oss äldre. Ofta nyttjas ändå försörjningskvoten för att bevisa att vi är en belastning.

Försörjningskvoten är lika med summan av arbetslösa och personer utanför arbetsmarknaden delad med antalet sysselsatta (finansministeriet). De förra faller då på de jobbandes späda axlar att försörja. Påstås det.

En åldrande befolkning förvärrar läget, säger ministeriet. Hur är det riktigt?

Pensionsåldern har i medeltal överskridit 60. Basåldern är 63-68 men allt fler jobbar efter 63. Näringslivet, som gärna skulle höja pensionsåldern, bromsar de facto höjningen. Då (stor)företag skär ned nyttjar de ofta pensionspaket.

Olikt övriga Norden har vår historia sänkt pensionsåldern. De äldsta har krigen/återuppbyggnaden som barlast. Finland fick också talrika rotlösa via en superurbanisering från 50- till 70-talet.

Melodin har varit att jobba mer på samma tid som förr. Den (data)tekniska utvecklingen har bidragit. Vi kunde ha orkat bättre bara via avlastning av uppgifter, inte via lönepåslag.  Snart sagt alla branscher berördes. Finsk sisumentalitet har också kunnat bidra negativt.

Vi betalar skatt på pension.  Allt fler betalar mer skatt för allt högre pensioner. Löntagaren har själv betalat pensionspremier under åren i jobb. Företagaren måste betala in sina. Extra pensionsförsäkringar har blivit vanligare.

De stora kullarna är nu pensionärer. Vi konsumerar som andra. Äta bör man! Bil har man! Då betalar vi indirekta köpskatter. För staten är momsen guld- och bilismen silvergruvan. I oss har YLE ett enormt och tidningshusen ett troget inkomstsegment. När vi passerar bäst före-datum blir hålen knepiga att lappa!

De som går vid 63 tryggar jobben för yngre. Höjd pensionsålder resulterar i färre jobb för nyutbildade. Ungdomsarbetslösheten är hög. Utbildningstiden tenderar att förlängas.

Äldre passar barnbarn och medverkar i exempelvis husbyggen. Allt fler har råd att stötta barns och barnbarns ekonomi. Pensionärernas frivilligjobb inom tredje sektorn, utanför kommun och stat, är påfallande. Talko- och föreningsjobb utförs gratis. Det var bara exempel. Räknas insatserna med i försörjningskvoten? Svaret är nej!

Pudelns kärna ligger i att vi förväntas leva allt längre. Det ser ett allt hälsosammare liv och medicinsk utveckling till. Därför har befolkningspyramiden blivit en redig finsk fura. De stora årskullarna pryder kronan. Vi kom till i fredseufori och av framtidstro. Därför har vi nu en miljon finländare över 64 år.

Problemen heter ökande pensions- och hälsokostnader.  Livslängden ökar könsojämlikt. Kvinnor lever längre än män. Allt sinnrikare medicinsk vård bidrar till att förlänga också ett liv som måhända inte är så gott längre. Vad ska man göra åt det?
Det förs än en gång en debatt kring eutanasi. Den är angelägen.

Ragne Kommonen, Jakobstad