Ett åldersvänligt Finland?

Minister Paula Risikko vill skapa ett ”åldersvänligare Finland”. I september skall hon utse en arbetsgrupp på hög nivå för att utarbeta ett åtgärdsprogram vars mål är ”att säkerställa ett Finland som åldras på ett socialt och ekonomiskt sätt och som är rättvist för olika generationer” (Pressmeddelande 8.8.2012).
Den äldre generationen uppmärksammas just nu också på annat sätt på grund av förslaget till lag om äldreomsorg. Förslaget torde bli en av de centralaste frågorna i budgetrian. Tyvärr har diskussionen om förslaget fastnat i ”ja” eller ”nej” till personaldimensionering. Övriga förslag i lagen har väckt ringa intresse. För många verkar det vara oklart vilken form av äldreomsorg som anses behöva en lagstadgad dimensionering. Rekommendationerna om personalstyrkan från år 2008 som ligger som grund för de relationstal som nu föreslagits gäller dock explicit  personalen i dygnetrunt-vårdenheter.
”Kvalitet är inte beroende av kvantitet” är ett av de ofta förekommande argumenten mot lagstadgad dimensionering. Forskningsrapporter om dygnetrunt-vårdenheter visar dock att servicens kvalitet är beroende av antalet personal jämsides med personalens kunnande (utbildningsnivå) i relation till klienternas behov. Enligt rekommendationerna anses en personaldimensionering på 0,7-0,8 vara god utgående från klienternas verksamhetsförmåga och hjälpbehov. Dimensioneringen inom dygnetrunt-vården ligger enligt utredningar på nationell nivå från under 0,5 till över 0,8. En dimensionering på 0,5-0,6 är den vanligaste. Privata enheter har i allmänhet högre dimensionering än kommunala. I en rapport från THL (Institutet för Hälsa och Välfärd) från år 2011 framkommer också att det finns ett samband mellan personalstyrkan och användningen av mediciner. Klienterna i kommunala enheter hade oftare många fler olika mediciner än i motsvarande enheter inom den privata sektorn. Är mediciner en ersättning för de hjälpande händerna?
I äldrepolitiken behövs nytänkande, flexibilitet, nya stöd- och boendeformer likväl som en grundlig översyn av hur hemvården fungerar och hur den borde förbättras. Men det behövs också en översyn av dygnet runt-vården. En stipulering av antalet vårdare i en lag kan inte ensamt leda till en förbättring, men en grundförutsättning för god vård är att det finns tillräckligt många händer. En lag som garanterar de äldre inom dygnet runt-vården en human omsorg är ett steg mot det åldersvänligare Finland som Ministern efterlyser.
Gunvor Brettschneider, Svenska Seniorer i Finland, SFP:s seniorförbund