Det klasslösa gymnasiets avigsidor

De läromässiga resultaten av vårt skolsystem tål mer än väl all internationell jämförelse. Statistiskt har en finländsk medelelev lärt sig mera i skolan än medeleleven i vilket annat land som helst.
Samtidigt har de utslagna ungdomarnas antal ökat. Ungdomar som inte har arbete eller studieplats, och som med stor sannolikhet aldrig kommer att få det heller. Jag förstår den frustation dessa ungdomar känner. Det är svårt att finna en meningsfull plats i samhället, och de bryr sig allt mindre om att vara med om att bidra till allas vår gemensamma samvaro. Känslan av att vara ensam och övergiven blir allt starkare och deras sociala marginalisering blir allt skadligare för dem själva och för deras omgivning.
Jag frågar mig om inte en bidragande orsak till fenomenet är vårt klasslösa gymnasium. Jag vet att de svagare, blygare eller mera tillbakadragna eleverna i skolan kan få en hel del stödundervisning i olika skolämnen, men hur skall de bygga upp sina sociala färdigheter då klasskamraterna ideligen byts? Jag kan inte föreställa mig andra skolämnen än idrott eller dramatik som på ett praktiskt sätt kunde bygga upp en socialt osäker ungdoms självkänsla eller lära ungdomen att ta ansvar över sig själv och sina människokontakter.
Att leva är att lära sig, att leva med andra är att lära sig om sina medmänniskor och om sig själv. För att vi skall kunna motarbeta den ökande känslan av utanförskap måste vi ge våra ungdomar flera och bättre möjligheter att vara tillsammans också då de inte sitter på skolbänken.
De klasslösa gymnasierna borde avskaffas och större vikt borde läggas vid verksamhet som ökar den sociala interaktionen ungdomarna emellan. Även om många tycker att tyngdlyftning eller brottning kan vara svettigt och tjocknackat så har skolans idrottsfostran en viktig uppgift i skapandet av känslan att vara tillsammans.
Har jag fel om jag tycker att skolans främsta uppgift inte enbart är att skapa hyperkunniga specialister utan människor som har goda förutsättningar att leva lyckliga liv och har styrka att möta livets utmaningar?
Tom Biaudet
vice ordförande
SFP Helsingfors kretsen