Använd forskare

Den parlamentariska arbetsgruppen är ett givet forum för förändringar som gäller Yle. Vanjokis arbetsgrupp var ett helt annorlunda val. Förutom Vanjoki satt där författaren Kalle Isokallio, tidigare HS-chefredaktör Reetta Meriläinen och Mikael Jungner, vd för pr-byrån Kreab och tidigare Yle-chef. ”Flera galna idéer har inte kommit med, som man kan tänka sig med en sån här grupp”, myste Vanjoki åt sammansättningen.

Rapporten innehåller många konkreta utspel. Men utan att gå in på dem – är detta faktiskt en rapport? Eller är den en pamflett, där gruppens förslag listas?

Sedan Katainens berömda Himanenrapport har debatten gått hög om underbyggt beslutsfattande och vetenskap. Tyvärr är mediepamfletten ett led i en tillgrumlad förvaltning – inte på grund av innehållet, utan på grund av vad som inte finns där.

Gruppen hade fem uppdrag i det skriftliga beslut Kommunikationsministeriet fattat: Att kartlägga mediebolagens situation i dag (de centrala företagen, antalet bolag, deras lönsamhet, klientel och personal.)

Vidare skulle gruppen utreda hinder i regleringen, internationellt inflytande, hur skatterna påverkar konkurrensen samt public service-bolaget Yles inverkan på mediemarknaden.
Av dessa har gruppen fokuserat på ett par uppdrag.

Kartläggningen och själva utredningarna om medie­branschen finns inte att beskåda, till exempel om mediebranschens aktörer och deras alla siffror.
Till stöd för de idéer som läggs fram är det svårt att hitta själva utredningen eller något som motsvarar akademisk slutledning.

I Sverige hade Myndigheten för radio och tv gjort en utredning som visade att public service inte hindrade konkurrerande aktörer från att etablera, utveckla och driva verksamheter, men utredningen fick motstånd och veterligen håller kommersiella mediebolag på med att göra en ”egen” rapport.

Forskare och docenter (!) finns tillhanda, om man bara vill, för att undvika ”rapportkrig”. Tyvärr tar det längre tid än några höstveckor att göra ett sådant arbete.