Kommentar: De anständigas uppror
När attackerna mot flyktingboenden började hopa sig kunde Merkel ha slagit näven i bordet och ställt sig i spetsen för ett nytt ”de anständigas uppror.
Hojtandet och knuffandet utanför dörren tilltar.
– De har väl varit tvungna att kämpa om allt, säger en av de frivilliga som liksom jag är här för första gången.
Vi är 35 som anmält oss över nätet för att dela ut ombyteskläder och hygienprodukter till nyanlända flyktingar på ett före detta kasernområde. I det bakre rummet tornar kartonger upp sig fulla med kläder. Mer kommer in och sorteras varje dag. Jag har ansvar för barnkläderna, och när jag ser den första familjen komma in stiger tårarna i ögonen. Den minsta flickan är lite äldre än min ettåring och tultar omkring i en pyjamas.
Sedan flyktingarna började komma i allt större antal har tyska organisationer tagit emot en ström av donationer och frivilliga. Arbetet sker i det tysta samtidigt som nyheterna är fulla av attacker och demonstrationer mot flyktingboenden. Nyheter som gjort att jag anländer till Tyskland med blandade känslor.
Men så läser jag en intervju med Münchens borgmästare Dieter Reiter (SPD) och känner mig upplyft. Under hans semester har vikarien från konservativa CSU gått ut och krävt hjälp för att klara av flyktingarna, och föreslagit att de skickas till östra Tyskland. Den semestrade Reiter sätter sin kollega på plats.
– Den som kommer till vår stad och söker hjälp, den hjälper vi. Vi kan lösa problemen, vi tar emot utmaningen och kommer också att klara den när antalet flyktingar ökar.
– Det är en dålig idé att skicka flyktingar till tomma städer för att där finns plats. Vi pratar inte om ett varulager, vi pratar om människor. Och dem vill vi ju integrera i detta samhälle.
Något liknande önskar jag mig från högsta ort. Självklart fördömer Merkel våldet och kräver nolltolerans mot dem som inte vill hjälpa. Men varför först när rasismen och hatet urartar?
Förbundskanslern kunde ha tagit till orda när som helst under de senaste åren då hennes koalitionspartner CSU orerat om ”massivt asylmissbruk” och ”begränsning av flyktingströmmen”.
När attackerna mot flyktingboenden började hopa sig kunde hon ha slagit näven i bordet och ställt sig i spetsen för ett nytt ”de anständigas uppror”, som dåvarande kanslern Schröder uppmanade allmänheten till efter en attack mot en synagoga för 15 år sedan.
Jag saknar ett aktivt grepp, ett kraftigt initiativ och en förklarande ansats som också kunde tjäna som exempel för andra europeiska länder.