Stolta över att vara tråkiga

Kanada är – i likhet med de nordiska länderna – känt för att vara en lugn och städsam vrå av världen.

Men samma varningar som hörts här i Norden har också varit aktuella i Kanada: då allt fler åker i väg som jihadistkrigare finns en ökad risk för våld också i hemlandet. Den tidigare terrorism som Kanada upplevt var helt hemvävd och för länge sedan då fanatiska québeciska separatister kidnappade och mördade politikern Pierre Laporte 1970.
Sedan dess har det lunkat på utan större kriser. I kommentarerna efter gårdagens skottdrama säger både mina bekanta och röster i pressen samma sak:

Vi är lyckliga över att vara tråkiga – den saken får inte förändras.

För till skillnad från finländarna som kanske i hemlighet eller öppet drömmer om att vara lite tuffare och coolare än vad vi är så stoltserar kanadensarna med sin tråkighet. De vill vara försiktiga och lugna, de vill inte överreagera och bli hysteriska. Och nog kan det vara klokt just då skotten smällt i landets parlament: inte beskylla, inte börja skärpa lagar omedelbart och inte dela in världen i goda och onda – utan ta ett djupt andetag och tänka efter. Tråkigt men klokt.