Kommentar: Tonen är närmast road
I Ryssland reagerar man i närmast lättsam ton på Sveriges misstankar om ubåtar i svenska vatten. Kremls försvar har alltid varit att blåneka. Därför är det svårt att dra några absoluta slutsatser av de här reaktionerna.
– Svenskarna borde läsa om fysikläroboken för sjätte klassen. Då skulle de inse att en dechiffrerad nödsignal är mycket kort och inte går att föra vidare. Den skulle aldrig ha nått fram till Kaliningrad, säger Igor Kurdin som leder en förening för ubåtssjömän i S:t Petersburg. Han uttalar sig i den ryska nättidningen gazeta.ru om den misstänkta ubåten som jagas i Stockholms skärgård.
Ryska medier fylls nu med analyser om varför ubåten som jagas i Stockholms skärgård inte kan vara rysk. En hemlig källa inom ryska försvaret säger till www.gazeta.ru att ryska försvarsministeriet har ”gjort allt” för att bevisa för Sverige att inga ryska ubåtar rör sig i svenska vatten.
– Svenska försvarsledningen borde inse att den letar efter något som inte finns. Jag uppmanar Sverige att vända sig till Nederländerna, säger källan.
Den vanligaste spekulationen är att svenska försvaret självt har skapat ubåtsspekulationerna för att få större statsandelar. Till exempel Igor Kurdin medger beredvilligt att en rysk ubåt körde på grund i Blekinge skärgård år 1981 (något som förvisso vore svårt att förneka) men anser att händelsen sedan dess har använts som ett ”verktyg” för förnyade spekulationer och mer pengar till det svenska försvaret.
Ett undantag är den oppositionella radiostationen Echo Moskvy. På Echo Moskvys hemsidor skriver Michail Vojtenko, chefredaktör för tidningen ”Morskoj bjulleten” (Havsbulletinen) att det är fullt möjligt att Sverige har rätt i sina misstankar.
– Vår armé har blivit allt aktivare de senaste åren och kan dyka upp var som helst. Jag utesluter inte att vissa ubåtar kan röra sig i vatten där de inte har något att göra, skriver Vojtenko på Echo Moskvys hemsida.
Att det officiella Ryssland reagerar så här är fullt väntat. Något annat vore ytterst förvånande. Kremls metod att bemöta varje form av misstanke, helt oavsett om den är berättigad eller inte, har alltid varit densamma: att blåneka.
Putin vägrade erkänna att ryska soldater hade intagit Krim innan ockupationen var ett faktum. Därefter medgav han det i förbifarten i en tv-intervju. Tonen var närmast road. Det var ju ett uppenbart faktum att soldaterna var ryska. Samma ironiskt lättsamma ton kan spåras i de ryska svaren på ubåtsmisstankarna.
Än så länge är det inte utom allt tvivel bevisat att ryska ubåtar rör sig i svenska vatten. Enligt sunda förnuftet borde Ryssland sakna anledning. Det är bara det att sunda förnuftet inte alltid är bästa vägledaren när man ska försöka förutse vad Kreml kan tänkas anse ligger i Rysslands intresse.
Det absolut bästa svaret jag har hört på de svenska misstankarna kom på radion i Donetsk där jag just nu rör mig. En rysk expert konstaterade att Sverige ”alltid” har misstänkt Ryssland för ubåtar.
– Men hur många gånger har det bevisats? Bara en.